En episk runda

På Wikipedia står det bland annat om ordet "episk":
"Ordet episk kan även användas för att beskriva storslagna spirituella eller projektala ting på ett ogrundat sätt - såsom i "sökandet efter episkt liv".

På något sätt kan jag känna att det var det vi höll på med idag - "sökandet efter episkt (storslaget, hjältelikt) liv".

När jag tittade ut i morse var det rejält snöfall - som gjort för en rejäl distansrunda i vinterföre alltså!

För någon vecka sedan lade jag ut en trevare om en långrunda idag till några som jag vet brukar vara sugna på distans. Jag tänkte att det vore kul om någon mer hängde på. Helt plötsligt var vi sju stycken som drog iväg från Fornåsa kl 10.00 idag. Underbart!

Vi tog vägen via Skänninge för att nå första fikastoppet på Väderstad Centralkonditori. På vägen dit hann vi med två vurpor. Daniel råkade värst ut med påföljd att han fick lite extra ventilation på vägen hem.

På kondiset skickade de, vänligt men bestämt, upp oss på övervåningen för att vi inte skulle skrämma övriga gäster...

Efter fikat tog vi vägen mot Strålsnäs. Där hittade vi en kvinna i nöd och naturligtvis ställer sju starka cyklister upp och ser till så hon kommer upp på vägen igen.

Strax innan Sya mötte vi en annan typ av ekipage. Gick lite lugnare tillväga än bland oss cyklister.

I Mantorp var det dags för dagens andra fika. En riktigt randonnéfika på det klassiska Statoil. Här skrämde vi övriga gäster så att vi snart var ensamma på stället.

Det gick något långsammare än beräknat så sista biten fick vi ta i en allt värre skymning. När vi väl kom hem var det rätt mörkt.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att det här var en runda som vi kommer att berätta om, och hjälteförklara, längre fram i vår. Den innehöll alla element för att göra den "episk":

- Kallt, blåsigt och snöfall.

- Ett par rejäla vurpor.

- Många rejäla skyltspurter (varav jag tog tre i varje fall...)

- Riktig fika.

- Dåliga vägar à la tvättbräda.

- Bilar i diket.

- Stumma ben.

- Frusna kroppsdelar.

- Skavsår.

- En rejäl hammare på slutet för åtminstone någon av oss...

Nu ska jag fundera till på en 15-milare att köra under februari. Au revoir!

Lite GPS-data finns här:

http://connect.garmin.com/activity/63512911

Bröd och halka

Idag började jag dagen i stor stil med att baka lite färskt matbröd.

Medan degen jäste tog jag mig an kedja och lite annat som behövde smörj.

Sedan blev det årets längsta cykelpass. Trots att det på sina håll var så halt att det nästan inte gick att ta sig fram. Det var långa sträckor som helt saknade sand och det hade varit lättare att åka skridskor.

Det blev en liten syning av vägbanan idag. Som väl var var farten låg. Det var tur att jag inte är så benig heller eftersom ändalykten fick ta värsta smällen.

Efteråt tänkte jag på hur man agerar:

1/ Res dig snabbt och kolla om någon såg hur du klantade dig.

2/ Kolla om det gick bra med cykeln.

3/ Slog jag mig?

Väl hemma igen blev det lön för mödan!

Lite GPS också:

http://connect.garmin.com/activity/62661837

Sludd

Sludd står det på yr.no ibland när jag kollar vädret. Inte för att jag är någon expert på norska men jag tror det betyder snöblandat regn.

Idag stod det sludd på eftermiddagen men jag gav mig ut i alla fall. Tänkte att det blir nog inte så farligt. Det visade sig bli mera regn än snöblandat och man fick bita i lite i motvinden när regnet hamrade i nyllet och vägen var hal som en isracingbana.

Nästan underligt att man inte gick i backen idag med tanke på blankisen på vägen och med tanke på vad man såg genom glasögonen.

Blev inte världens längsta runda i dag heller men det spelar inte så stor roll just nu. Det viktiga är att vara igång och rulla. Distans och fart får komma senare.

Jag har också hört att efter regn kommer sol - nya tag i morgon!

Snö och styrketräning

Äntligen har temperaturerna varit av det mer humana slaget ett par dagar och därför är det naturligvis cykling som gäller.

Idag vaknade jag till ymnigt snöfall och funderingar fanns på trainern i garaget. Jag bestämde mig dock för att ta en tur på vägen i alla fall.

Det går inte till historien som den snabbaste runda jag har kört. Bitvis var det faktiskt lite svårt att ta sig fram på de, i de flesta fall, oplogade vägarna över slätten. Jag upphör inte att förvånas över snösvängen - den bäst plogade biten var en km cykelväg mellan Klockrike och Klockrike kyrkby. Vägen bredvid däremot - nästan ofarbar om man inte har en fyrhjulsdriven jeep.

Hittade en bil i diket på ett ställe. En karl som kört i. Sedan satte han sin fru i förarsätet och försökte skjuta upp bilen själv - det gick ju inte. Sedan kom jag och där stod vi, två karlar varav åtminstone den ena (inte jag) såg ganska stark ut. Inte fick vi upp bilen för det. Till slut kom en kvinna ut från ett hus bredvid - satte till händerna och så var bilen uppe på 15 sekunder, hmm...

Snön fortsatte falla och solen orkade knappt över trädtopparna idag - men vackert är det!

När jag kom hem höll alla grannar på att skotta bort dagens snöfall. En av dem ropade "Men Mats - du är ju inte riktigt klok!" "Jag vet - men jag är lycklig i alla fall." ropade jag tillbaka.

Lite GPS:

http://connect.garmin.com/activity/62217692

Nytt år - nu börjar vi om från början

Idag var det dags för årets första cykelpass. Eftersom vi skulle till svärfar och svärmor på middag fick det bli en ensamrunda över slätten.

Det var riktigt vackert med solen som visade sig över skarsnön.

Kallt var det visserligen men jag provade ett par "nya" glasögon för att klara av det. Funkade kanon även om mina barn inte ville kännas vid mig - "folk som ser dig tror ju inte du är klok". Nej, svarade jag - det vet dom redan att jag inte är...

http://connect.garmin.com/activity/61610252

Årskrönika

Eftersom varje mediakanal med självaktning har en årskrönika så måste givetvis jag också bjuda på det. Just idag är det faktist födelsedag för min blogg - ett år sedan första inlägget! Följ gärna länkarna så får ni en liten genomgång av året som gått ur mitt perspektiv.

Jag gick in i 2010 med två mål med min cykling. 1 000 utomhusmil totalt samt kunna titulera mig superrandonneur. Både klarades ut och det stärker mig inför utmaningarna under 2011.

Året som gick då - ja vintern var ungefär lika eländigt kall i fjol som i år - om ni råkat glömma.

I mars tog jag ledigt en vecka och drog till Lanzarote. Sämre cykling har man varit med om - det var underbara vägar och toppenväder hela veckan. Det lade en bra grund för mig inför säsongen hemma i Sverige.

I april startade vi som vanligt Maifs söndagscyklingar. Det är alltid kul när vi kommer igång. Mycket folk och mycket form som ska slipas till.

I april var det också dags för randonné-premiär i Örebro. En i raden av randonnélopp. Ett par av de mera minnesvärda var dessutom 20-milaren i Linköping i början av maj. 40-milaren i Örebro i början av juni och 60-milaren i Örebro i juli. Efter 60-milaren var jag också superstolt superrandonneur.

I slutet av augusti gjorde jag comeback - den sista hoppas jag...

I oktober klarade jag årets andra mål - så långt som jag cyklat i år har jag aldrig cyklat förut - 1078 mil.

Jag har haft litet motigt i år med ovanligt många förkylningar som spökat. Jag ska fundera lite mera vad det kan bero på men det kan vara dags att fundera lite över hur man lever egentligen. Tidvis sover jag riktigt dåligt och ser kanske inte till att få i mig den allra bästa kosten heller. Det är givetvis inte optimalt och kanske måste justeras. Fem kilo mindre på vågen skulle nog sitta fint också.

Inför 2011 har jag också två mål:

1/ SUB 9 på Vätternrundan med klubbkompisarna i Maif.

2/ Paris Brest Paris i augusti - här gäller det bara att ta sig i mål inom stipulerade 90 timmar. 120 mil ren utmaning.

Hur det går rapporterar jag givetvis här på bloggen.

Vi ses på vägen!

Gott slut!

December har varit en kass cykelmånad. Kyla, förkylning och mycket att göra på jobbet har bidragit till att jag inte kommit ut lika mycket som jag hoppades på. På årets sista dag fanns dock alla förutsättningar för en härlig tur så därför stack jag iväg en runda.

Jag är borta 1,5 timma sa jag till min dotter och stack iväg. Det tog dock nästan tre timmar innan jag kom hem igen. Då hade jag fått min beskärda del av härlig vintercykling, snöpulsning och total utmattning.

Vägarna var som vanligt uselt plogade - utom på ett ställe. Jag tog vägen genom militärens övningsområde. Där var varenda väg som ett parkettgolv! Släta och fina med hårdpackad snö och sandat där det behövdes. Den mest perfekta cykelvägen i vinter.

Hemma igen var jag totalt slut. Kroppen var seg och trött och formen kändes långt borta.

Så här såg det ut på kartan:

http://connect.garmin.com/activity/61368018