Nytt personligt rekord!

Den här bloggningen börjar egentligen i fredags kväll. Efter att ha förberett mig hela veckan genom att packa cykelkläder, mat, cykel och allt annat man kan behöva på en 40-milare kopplade jag husvagnen efter bilen och styrde mot Örebro. Känns nästan som hemma nuförtiden...

Jag checkade in på Gustavsviks camping vid 20:30 - tiden. Samtalet med receptionisten gick ungefär så här:
- Hej, jag skulle vilja ha en husvagnsplats med el.
- Det går bra. Hur många vuxna är ni?
- Bara jag.
- Ok, hur många barn?
- Inga.
- Ok? Vill du ha biljett till äventyrsbadet?
- Nej tack. Lägg mig gärna lite avskilt också - jag ska iväg vid klockan fyra imorgon bitti.
- Ok?? Glöm inte parkera utanför bommarna - de öppnar inte förrän vid sju.
- Det är lugnt - jag åker cykel.
- Ok???

Vid det laget förståd hon att hon hade med en fullständig galning att göra och att det var lika bra att checka in mig snabbt för att bli av med mig.

Strax efter klockan tre var det uppstigning för att hinna få i mig frukost och för att cykla till starten som gick klockan fem från Örebrocyklisternas klubblokal.

Vi var 10 st som startade och ganska omgående sprack fältet upp i två grupper. Med i förstagruppen var Kalle, Staffan, Lasse, Uno, Per och jag. Efter att ha kört på bra upp mot första stämpeln i Fagersta efter drygt 11 mil smakade det bra med en stående frukost på Statoil.

Här var man rädd att bli slagen i bojor för vid infarten till Fagersta stod det en skylt med texten:

"Välkommen till Fagersta. Här får du livstid."

Snacka om att det kommunala skämtlynnet fått härja fritt - borde nästan vara straffbart...

Vi tog oss i varje fall från Fagersta och styrde framhjulet mot Sala. En underbar cykelväg tog oss nästan hela vägen dit och här fyllde vi på med mera korv och cola.

Vi höll ihop gruppen fint även om tempot var rätt högt. Vi blev inte klara över från vilket håll det blåste egentligen men trots rätt mycke sid- och motvind flöt det bra. Alla tog långa förningar längst fram och milen rullade på.

Trots att vi gjorde en liten felkörning i Enköping var Kalle glad som vanligt.

Efter ca 21 mil började jag få en schackning. Jag kände att jag behövde energi och satt och drömde små drömmar om gigantiska matportioner av olika slag. Jag fick dock ge mig till tåls och försöka hänga med till Strängnäs efter 25 mil där vi hade tänkt avverka dagens huvudmål.

Vi hittade en kinakrog och beställde in gigantiska portioner ris och kyckling av varierande slag som vi stoppade i oss.

Med lite lätt paltkoma drog vi sedan vidare ner mot nästa stopp som var Katrineholm. Nu kändes livet lättare igen och det flöt på bra till Hälleforsnäs efter ca 30 mil. Här gick jag ner på lilla klingan i en backe men när kedjan skulle upp igen small det till i växelföraren och kedjan hoppade. Efter det gick det inte att få ner den på lilla klingan igen hur mycket jag än försökte. Det var bara att bita ihop och ta de sista 11 milen på stora kakan, hur svårt kan det va???

Innan Katrineholm tackade Per för sällskapet och talade om att han tänkte slå av lite. Han gick på en riktig hammare på 30-milaren och ville inte vara med om samma sak igen. Det var klokt gjort av honom och det säger också lite grann om vad randonné är. Det gäller att känna sig själv så bra så att du kan planera ditt eget lopp - och våga säga till dig själv att nu är det dags att ändra farten så att jag orkar hela vägen.

Vi fem som var kvar stämplade på Shell i Katrineholm. Ringde till Börje och sa att vi var på gång och satte oss på cyklarna på väg tillbaka de 7 milen till Örebro. Nu fick vi dagens första riktiga medvind och vi drev på bra i 35-40 km/h.

Lasse och Staffan som skulle på rockabilly-fest i Garphyttan på kvällen tryckte på lite extra för att hinna hem och efter 14,51 h var vi tillbaka vid klubblokalen.

Det var bara att summera 412,5 km, 32,5 km/h i rullsnitt och nytt personligt distansrekord. Det gav mig bra erfarenheter inför längre distanser. Framför allt måste jag se till att fylla på med tillräckligt med energi under loppet för att undvika svackor som den jag fick innan Strängnäs.

Efter lite eftersnack och fika åkte jag tillbaka till husvagnen. Där stod det två stycken och väntade på mig i kylskåpet.

Jag lagade lite käk, drack upp ölen, läste några rader i senaste Wallander-deckaren och dök sedan i säng. Jag sov innan huvudet nådde kudden.

Vaknade halv elva i morse. Jag tror inte jag sovit så länge sedan jag var 20. Bra sömnpiller de där 40-milarna...

Här är GPS-data också (lite missvisande eftersom den var på fram och tillbaka till campingen):

http://connect.garmin.com/activity/35878931