Jag var väl inte helt ok idag heller men ett litet test av de nya hjulen måste det ju bli. Det blåste bra över slätten, det behövde man inte titta på flaggorna för att veta... 
Hjulen gick kanon - bra rull och sköna att åka på. Fort gick de också!
Ingen helg att skriva historia om men det blev lite kul gjort i varje fall. 
Jag lyckades hitta öns enda (?) cykelväg. I toppskick! Den slutade dock helt plötsligt utan en enda skylt om vart man skulle ta vägen och med en uppförsbacke à la grotesk.
Det var rätt kuperat här och där. Hade man tur kunde man passa på och palla bananer också.
Jag stannade på en mack och "tankade" lite. Återigen sattes min spanska på hårda prov när jag hittade denne spanske tankbilschaufför som ägnade helgerna åt att cykla. Han hade en Orbea och hade gjort stigningen till El Tanque (den som Rocco förnedrade mig i härom dagen) på 40 minuter. Honom hade jag nog klarat!
Näst sista kvällen hittade jag det här stället; La Maison Belge. Där hade de belgisk choklad men framför allt - massor av olika sorter med belgiskt öl. Varför hittar man alltid guldkornen så sent i veckan?
Sista cykeldagen tog jag vägen uppför stigningen till La Guancha. Den är sju kilometer lång och fortsätter sedan med ytterligare fem kilometer uppför till Icod el Alto. Sedan blir det några härliga kilometer utför längs med bergssidorna.
Eftersom molnen dragit ihop igen passade jag på och gick på loppmarknad på eftermiddagen. Kanske en liten framgaffel?
Summa summarum blev det några färre mil än förhoppningarna låg på men jag fick ihop ett antal timmar på cykeln i varje fall.
Sedan provade jag stigningen mot Santiago del Teide. Jag åkte bara ca sju kilometer upp till El Palmar. Det var en härligt jämn och fin stigning med fin asfalt.
12,5 kilometer upp i backen vände jag. Drog på mig regnjackan för nedfärden och drog mig hemåt.
Framåt kvällen började det klarna upp men det var nog här någonstans jag förstod att något försök på Teide skulle det inte bli under veckan. Det hade kommit mycket snö på Teide i vinter och vägarna upp från nordsidan var stängda. Det kändes som det inte gjorde så mycket - backar fick jag ju cykla i varje fall!
Efter att ha fått min hyrcykel levererad till hotellet på måndagsmorgonen bar det av. Tog den, som jag trodde, bästa vägen ur stan. 1,5 km uppförsbacke med monsterlutning. Det sprutade mjölksyra och jag var nästan rökt innan jag kommit igång.
Det kunde varit värre - det kunde ha snöat...
Tisdag såg inte mycket bättre ut än måndagen - regn från start! Hittade dock en ny väg ur stan - tre kilometer uppför istället för en och en halv - men en helt annan lutning!
Jag hade också lite tur och träffade Rocco. En lokal cyklist som visste vilken väg vi skulle åka - nordväst för att ha lite större solchanser. Här var det bättre väder men fortfarande lite kallt.
Därifrån kom vi!
Idag blåste det rätt rejält. Jag tog min LPI/KOT - runda (Låg På Inspiration/Kort Om Tid).
Efter ett besök i mataffären blev det hem och packa. Hoppas jag får med allt nu...
Imorgon bitti drar jag söderut - en veckas cykling på Teneriffa -gött!
Efter att klarat av ganska mycket stryktvätt under de knappa fyra timmar som Vasaloppet pågick så stack jag iväg på en liten cykeltur. De där sega benen svarade rätt ok och det var härligt att vara igång.
Solen sken ikapp med mig och isen drar sig tillbaka mer och mer - snart åker dubbdäcken av. Mötte Urban på vägen - han såg stark ut...
Hunden körde vilodag. Ser ju underbart ut att ligga i trappan upp till övervåningen och sova och sola samtidigt! Ska lägga mig själv där någon dag så får grannarna något att titta på.
För dagen iklädd något sånär reglementsenligt klädsel stack jag iväg strax efter halv nio i morse. 
I Västerlösa hittade jag Kalle utanför kyrkan. Han hade troligtvis varit inne och bett om lite extra motvind för att höja kvalitén på träningen ett snäpp. Det visade sig nog vara lite överilat eftersom hans ben stumnade lite grann innan första fikat som var inplanerat i Boxholm. Han var inte ens sugen på att spurta om varken Strålsnäs- eller Boxholmsskylten.
Efter en hederlig randonnéfika på OK i Boxholm fick han dock fart på benen igen. Vi vände upp mot Väderstad och fick tio sekundmeter rakt på näsan. Där vinden kom åt låg man i 18-19 km/h med pulsen på rött och benen stumma av mjölksyra.
Det fick bli lite paus i Väderstad med lite sol i ansiktet. 
Det var av nöden med en fika på café Nyfiket i Mjölby så att vi kunde hämta tillbaka lite av alla kalorier som gått förlorade.
I Mantorp delade vi upp oss och jag tog ett par mil motvind igen för att komma hem. I bastun hittade jag en kall Maredsous som smakade ljuvligt. Någonstans under andra halvan slog jag ihop...
Det är sådana här dagar man minns!
Start kvart i 7 i morse!
