Vinterväglag

Den här helgen har jag varit aktiv värre. Efter att ha haft hjälp med målning och tapetsering av två rum hemma i veckan så hade hustrun och jag bestämt att passa på med att lägga nya golv. Dessutom tänkte jag hinna med att träna också.

Lördagen började med lite arbete:

På eftermiddagen tog vi ett avbrott. Jag stack iväg på en löprunda på skogsvägarna hemma. Lyckades slå på ändan på ett ställe där halkan hade tagit över helt och hållet. Det var så halt att jag fick krypa ut till diket innan jag kunde resa mig igen. Gick lite illa åt vänster knä och lår, men inte värre än att jag kunde springa vidare.

Urban och jag hade pratat om att köra cykel på söndagsförmiddagen. Efter att ha lagt sista golvbiten vid 20-tiden på lördagskvällen skickade jag iväg ett ok på det.

Det hade kommit lite snö när vi stack iväg men inte värre än att det gick fint att rulla på. Vinden var lite besvärlig men vi försökte planera så vi skulle får så lite motvind som möjligt.

Efter en stund började det snöa också.

Urban jämförde mig med ett diesellok idag. Det är en smickrande jämförelse för en randonneur som ju prioriterar uthållighet. Jag har dessutom avancerat framåt i tågsetet. När min som var liten var han lite mera morgonpigg än jag (vilket har ändrats nu när han passerat 20...). Under en period var han fixerad vid tåg och tyckte om att leka att han var ett lok. Pappa och mamma fick vara vagnar. Klockan sju på morgonen passade jag på att vara sovvagn vilket gav mig ytterligare ett par minuters slummer på golvet...

Förra helgen skrev jag att jag skulle skicka iväg ett mail som jag kunde komma att få ångra. Det gjorde jag också så nu är anmälan till Sverigetempot klar. Oklart om jag tycker det är lika kul i början av juli som jag tycker det är idag!

Världens bästa!

Jag fick en julklapp som jag har var mycket spänd på ända sedan julafton.

Presentkort på "Världens bästa tidning"

Jag såg framför mig Kadens eller kanske en utländsk cykeltidning som jag kan dregla över - men det blev bättre än så! (kommer snart mera...)

Veckan som gått ägnades åt både löpning och cykelpendling. Dessutom skickade jag in ett spinningpass i torsdags. Vilodag fredag och uppladdning för långlöpning på lördagen.

Kände mig lite seg men till slut kom jag iväg. Hittade ett lagom tempo redan från början och det kändes som jag kunde hålla på hur länge som helst. De sista kilometrarna av min 20 kilometersrunda blev dock plågsam. Jag får helt enkelt riktigt, riktigt ont i benen - i vader, ljumskar och ända upp i nedre delen av ryggen.

Långlöpningen sliter rejält men samtidigt är det riktigt härligt att komma in och känna att man fixat ett par mil bara sådär. Jag inser dock att den 10 mars är nära och hur ont det kommer att göra då vill jag inte ens tänka på!

Söndagen var ämnad för vintercykel. Vinden hade mojnat och det var riktigt härligt att sticka ut i någon minusgrad och köra. Hade bestämt mig för att hålla igen men snittade 26 km/h trots att jag inte tyckte att jag körde särskilt hårt.

Mysigt det här!

Vägarna var kanon på de flesta ställena. Efterhand började det dock komma lite snö.

Mötte tre andra cyklister idag. Två av dem körde riktig racerhoj. Funkade säkert bra det också - bara de hann hem innan snöfallet...

Tidningen då? Ja någon cykel var det väl inte direkt - men är det så ni vill veta något är det bara att ni hör av er!

Nu ska jag avsluta kvällen med att skicka ett mail som jag kan komma att få ångra. Mer om detta en annan dag...

The Loneliness of the Long Distance Runner...

...är en novell av Alan Sillitoe utgiven 1959 och filmatiserad 1962. Jag har varken läst den eller sett filmen men möjligen hört låten med samma namn från Iron Maiden, utgiven på skivan "Somewhere in Time".

Däremot kom jag att tänka på titeln idag när jag var ute och cyklade eftersom den på något vis symboliserade min träning idag - även om jag körde cykel istället för att springa. Vintern hade bitit rejält tag i Östgötaslätten med -5 grader och snålblåst. Som grädde på moset hade det kommit ett par centimeter snö under natten.

Det är sådana dagar man måste bita ihop för att ta sig ut - så det gjorde jag idag. Jag körde ensam över slätten och njöt faktiskt av det. På något perverst sätt är det underbart att glida runt i sin ensamhet och ju jävligare det är desto bättre.

I Öjebro var det full fart i kraftverket - lite för kallt för att bada dock.

På vägen hem dök det till och med upp lite sol. Stannade vid vägkanten och njöt en stund.

När jag kom hem möttes jag av två av mina favorittjejer - yngsta dottern och hunden. Undrar vem av oss som är hårdast egentligen (kolla fötterna...).

Det var faktiskt rätt kylslaget idag. Växlarna gick trögt, bromsarna gick trögt, det geggade till i vattenflaskan - ja både jag och cykeln var rätt isiga när vi kom hem.

Efter lite energi satte jag mig i soffan och tittade på Marcus Hellner som gjorde en fantastisk insats i Tour de Ski - hatten av!

På jakt efter DÖDSHALKA

Igår hade jag långpass i löpning på schemat. När jag hade hunnit någon kilometer mötte jag Jonas på MTB. Vi bestämde hastigt att lördagen skulle ägnas åt vintercykling på landsväg. Efter att ha lurat med Anders också, mot löfte om lugnt och städat tempo, möttes vi i metropolen Fornåsa.

Anders körde utan dubb så han var rädd för DÖDSHALKA. Det lyckades vi dock inte hitta någon på hela rundan utan vi höll oss på hjulen allihop.

Jag lyckades leda oss runt på lite vägar som Anders och Jonas påstod att de aldrig kört på vilket alltid är kul. Det finns så mycket vägar här omkring så det går faktiskt att göra nya fynd varje år.

När vi kom till Västerlösa gav jag Jonas lite energi i form av en halv Snickers och sedan drog vi vidare. Energin tröt väl hos någon mer av oss och tungan blev lång på Anders på slutet. Han kämpade dock på bra hela vägen hem!

Summa summarum en mullig vinterrunda med lite lagom kombination av frysande, ljugande och skyltspurter (nåja...)

Avslutade eftermiddagen med lite skidor på TV:n och en Oppigårds Pale Summer Ale för att få en smak av varmare väder...

Gott nytt år!

Efter nyårsfirande med god mat och champagne var jag sugen på att fira nyårsdagen med lite cykling.

När jag gick upp var det -4 grader och lite frostnupet i gräset hemma. Medans jag åt frukost steg dock temperaturen och stora snöflingor började dala ner. Eftersom förmiddagen var den del av nyårsdagen som jag kunde avsätta stack jag iväg i alla fall.

Det lade sig ett par, tre centimeter på vägen och gjorde det riktigt tungt idag. Med först snön och sedan regnet i ansiktet var det minst sagt otrevligt på vägen. Ibland fanns det lite spår att köra i men stora delar av rundan fick jag spåra själv.

Det gav hur som helst bra träning och det är skönt att spräcka den där mil-nollan som alltid finns där på årets första dag. Få se om jag får ihop lika många mil som förra året.

Körde med vanliga cykelglasögon idag - funkade sådar - får nog ta fram skidglasögonen snart... :-)