måndag 26 juli 2010

Klubbträning

Idag var det dags för lite cykelträning igen. Vi hade bestämt att köra en klubbträning från IP kl 17.00. Det dök upp 20-25 intresserade så vi var ett rejält gäng som gav oss iväg.

För att få lite tempoträning hade Ronny lagt in lite intervaller i dagens pass. Det slet ordentligt i benen och på sista intervallen fick jag till och med kramp i vaden.

Här har vi ryckt!

Men klungan är ändå bäst. Avslutar med en liten film från den.

video

Här är lite GPS-data. Måste dock justera min maxpuls. 101% borde ju innebära att man överskridit gränsen för vad hjärtat klarar - och än sitter jag ju faktist här och skriver...

söndag 25 juli 2010

Viloveckan är slut

Veckan som varit var sedan länge inplanerad som en vilovecka i min kalender. Efter 60-milaren i början av juli kände jag mig lite sliten och därför var det välkommet med ett avbrott i träningen.

Eftersom varken jag eller hustrun gillar att springa runt och titta på historiska ruiner eller annat kulturellt hade vi bokat en resa till Alanya i Turkiet. Sol, bad och avkoppling och inget annat.


Hustrun hade dammsugit resekatalogerna och hittat ett nyrenoverat hotell med kanonläge vid stranden och inte långt från centrum i Alanya. Här fanns det mesta inklusive en städerska som tog sitt jobb på allvar. Så här såg det ut varje dag när man kom tillbaka till rummet.


Vädret var det inget fel på heller, 35-40 grader i skuggan, bortåt 30 i vattnet och en luftfuktiget så hög att det var som att gå runt i en ångbastu.

Underhållningen på kvällarna var också bra. Så roligt som när killarna på Restaurant Dolphin dansade turkisk dans på gatan utanför restaurangen har jag inte haft på länge. Det här är riktigt sköna lirare som verkade bry sig mera om att ha kul tillsammans och med sina gäster än att ha hög lönsamhet i restaurangen. Fyra bröder drev restaurangen och här hade man öppet 24/7 - en av dem sov i restaurangen och öppnade om det kom gäster...
Förutom dansen körde de jonglering med brinnande flaskor, apelsiner och diverse andra konster.
En annan av bröderna, på besök från Rotterdam, visade sig vara en balanskonstnär av stora mått. På bilden nedan har han bara ett glas på huvudet men sedan byggde han på med tre till - och började sedan köra armhävningar - utan att spilla en droppe. Där kan man snacka om en som hade tränat...
Men det kommer en sista kväll på alla resor. Tyvärr så är det bara att packa ihop och åka hem - dock några härliga upplevelser rikare.
Det är nog inte så dumt att ta en liten paus i träning och livet ibland. Det gör nytta för kroppen och själen och förhoppningsvis kraft att fortsätta köra på där hemma igen. Nu får jag övergå till semesterns andra halva - städa garaget...

Det ska också bli tid att ge träningen en nystart inför hösten. Ska bara samla motivation att ge mig ut i 11 grader och spöregn...

torsdag 15 juli 2010

Pendlingsdags

Näst sista dagen innan semestern och dags för cykelpendling. Vinden hade vänt idag och det var motvind till jobbet. Höll på att bli nedmejad av två bilister på vägen in också - undrar vad de tänker med egentligen?
På vägen hem däremot! Underbar vind i ryggen i stort sett hela vägen. Syntes på rullsnittet också; 35,5 km/h - så fort tror jag knappt jag kört i drygt tre mil själv tidigare.

Nu återstår bara en dag innan semestern. Nästa vecka blir vilovecka - sedan börjar jag ladda för höstens randonné - underbart!

söndag 11 juli 2010

Kokt...

Idag åkte jag hemifrån strax efter klockan åtta. Vid affären i Fornåsa satt Kalle i morgonsolen och njöt av livet. Det var i och för sig ingen större överraskning eftersom vi hade bestämt att träffas. Vi satte oss på cyklarna och drog vidare in till Motala.


Vid IP hittade vi fler cykelkompisar från Maif och vi var nog mellan 15-20 cyklister som drog iväg. Värmen bet i redan från start och det blev tungt ganska omgående. I Tjällmo blev det fika och sedan vidare färd mot Motala.
I Ask vek Kalle och jag av eftersom vi bestämt att köra lite längre idag. Vi tankade mera vatten hos brorsan i Skänninge och körde sedan på mot Mjölby, Mantorp och Vikingstad. Kalle var stark som vanligt och tog långa förningar. Vi larvade oss förstås med lite skyltspurter på vägen - det hör liksom till när vi cyklar...

Efter ett par onyttiga munkar i Vikingstad delade vi på oss och cyklade hemåt. Väl hemma lyckades jag få kramp i baklåret när jag ställde in cykeln. Eftersom ingen kunde höra mig skrika i garaget stapplade jag in i huset. De andra var och badade så därför fick jag lida i min ensamhet. Stackars mig...
Jag passade på att kolla termometern när jag kom in - inte så konstigt att dagens 18 mil var jobbiga.

lördag 10 juli 2010

Softisch...

Idag blev det en liten soft runda på slätten. Jag bestämde mig redan innan för att inte köra helt slut på mig utan bara mysa runt lite i det fina vädret. Höll väl löftet sådär även om jag höjde pulsen lite ett par gånger, bl.a. när jag drog förbi en traktor...

Det var varmt som i en ugn men benen lydde fint så det var bara att mysa på.

Jag såg till att få så mycket sol som möjligt för att bättra på cykelbrännan...
Passerade en liten damm också vid Öjebro. Såg skönt ut. Hade det gått att komma i så vete hundan.
Hemma blev jag välkomnad av min något mosiga hund. Hon har det tungt i värmen även utan att cykla. Inte lätt med svart päls i solen.

tisdag 6 juli 2010

Ska jag byta sport?

Idag var det dags att testa om jag ska byta ut cyklingen mot någon annan idrott. Plockade därför fram golfklubborna, löjliga byxor och skor med små dobbar i så att jag inte skulle halka på den välansade gräsmattan. Det var första rundan i år och det märktes...

Jag letade upp ett par för ändamålet användbara kompisar och drog iväg.

Det är faktiskt rätt fint att knalla runt lite försiktigt som i en slottspark. Säga "snyggt slag", fika efter halva rundan och komma hem utan ont i benen...

Har man dessutom ont någonstans kan man hyra en schysst kärra och köra runt i också!

Det var en underbart vacker kväll och allt hade varit perfekt om det inte varit för mitt usla spel. Uppenbarligen kräver den här typen av idrott träning också.

Nja - jag tror nog att jag lägger krutet på cyklingen i fortsättningen också!

söndag 4 juli 2010

Jag är historisk!

Jag är historik - mer om det längre ner i bloggen! Först en liten resumé om vad man kan hitta på den varmaste helgen på länge,

Uppstigning lördag kl 03.00 för avfärd till Örebro för en liten cykeltur på 60 mil. Vi var åtta tappra som startade med första mål Askersund efter ca 5 mil. Fram dit var vi sex stycken som höll ihop. Farten var ganska ok och det var skönt att utnyttja morgontimmarna till att "rulla undan" lite eftersom vi visste att det skulle gå tyngre fram på dagen.

Efter Askersund delade vi upp oss och Staffan och jag gick iväg i en "utbrytning" som skulle komma att vara resten av lördagen.

Vi tog oss via Kristinehamn, lunch i Filipstad och glasstopp i Lesjöfors vidare genom Värmland. Nu eldade solen på ordentligt och det var någonstans mellan 30-35 grader - det kändes som man var på väg att flyta bort.
Vägen från Filipstad upp till Vansbro är ganska långtråkig med långa sträckor med skog, skog och mera skog...
Fyra mil innan Vansbro stötte vi på en hemlig kontroll. Där bjöd Björn på fika och jordgubbar!

I Vansbro efter 30 mil brände fotsulorna som eld och vi bestämde oss för att det var läge att bada. Vi hittade ett ställe en bit från Vansbro som vi naturligtvis inte kunde motstå...

Efter att ha stämplat i Falun efter 40 mil tackade Staffan och jag varandra för dagens övning. Jag hade bokat natten på vandrarhemmet medan Staffan skulle fortsätta nonstop i mål. Han var i mål efter 23,5 h vilket var fantastiskt kört - inte minst med tanke på att vi körde på två på lördagen och att han körde ensam hela natten - hatten av!
I morse drog vi iväg lite skapligt för vidare färd mot Fagersta och nästa stämpel. Det var inte alldeles lätt att ta sig ur sängen, det kan jag erkänna, men efter ett tag kändes det ok i benen igen.

Väl i Fagersta försökte Per-Erik sig på en bytesaffär - det lyckades dock inte...
Vi fick ta cyklarna och dra vidare mot Lindesberg istället. Tyvärr hade någon stolle på Vägverket dragit vägen över Västmanlands högsta punkt. Kändes ganska onödigt efter dryga 50 mil.
Vi gjorde sista stämpeln i Lindesberg och därifrån var det bara fem mil kvar. Det blev en riktigt tung helg med grym värme som plågade oss hela tiden. Så här kan det se ut om man startar i svart tröja...
Summa summarum - grym cykling, grym värme, grymt sällskap - kan man ha det bättre?
Historisk blev jag också. Enligt vanligtvis säker källa är jag nu den första Superrandonneruren i Motala AIF CK:s historia. Jag har, i år, klarat 20, 30, 40 och 60 mila-breveterna och kommer att få en vacker medalj från Paris framåt höstkanten. Den ska jag nog hänga om halsen och visa för alla mina klubbkompisar när vi cyklar!
Här är lite GPS-data också. Kanske inte helt fullständig eftersom den packde ihop fram mot slutet av lördagen: