Idag var jag hemma från jobbet vid halv sju men eftersom det fortfarande var varmt och skönt ute tog jag fram cykeln och trampade iväg på ett litet pass.
Lyckades hålla farten uppe skapligt trots vintercykel. Snittade ca 28 km/tim på 36 km.
Så här såg det ut:
Garmin Connect - Activity Details for Untitled
tisdag 30 mars 2010
söndag 28 mars 2010
En underbar lördag
Det finns vissa saker i livet som man ser fram emot extra mycket. Gifta sig, få barn, hämta en ny cykel...
Där stod den redan uppriggad på en trainer för att jag skulle kunna testa och få till sadelhöjd och annat. Efter god hjälp av Mats och Lasse så tyckte jag att det kändes bra. Fortfarande återstod dock det viktigaste testet för dagen...
Lite cykling i Multihallen i Motala. Runt, runt på en tvåhundrameters inomhusbana. Det blev många varv - men kul var det. Det var första gången jag var med så jag var lite försiktig i början. Efter ett tag blev jag dock varm i kläderna och hängde på så gott jag kunde.
I lördags var det äntligen dags att plocka ut min nya Trek Madone 5.2. Jag tog mig in till Motala Cykelaffär för "The Deal".
Där stod den redan uppriggad på en trainer för att jag skulle kunna testa och få till sadelhöjd och annat. Efter god hjälp av Mats och Lasse så tyckte jag att det kändes bra. Fortfarande återstod dock det viktigaste testet för dagen...
Lite cykling i Multihallen i Motala. Runt, runt på en tvåhundrameters inomhusbana. Det blev många varv - men kul var det. Det var första gången jag var med så jag var lite försiktig i början. Efter ett tag blev jag dock varm i kläderna och hängde på så gott jag kunde.Här är en liten video. Någon GPS-data blir det inte - är ju inte så kul att titta på den kartan...
Var var hunden då undrar ni säkert? Ja, hon tog en vilodag.
torsdag 25 mars 2010
Löpning med oväntat sällskap
Idag var det redan mörkt ute när jag kom hem från jobbet. Det blev på med pannlampan och ut för en löprunda.
När jag var nästan hemma mötte jag Fornåsa IF:s seniortrupp i fotboll som var ute och sprang. Bara för att testa om gubben fortfarande hänger med tog jag en 500-meters-intervall tillsammans med dem. För att vara långdistansare gick det rätt bra. Jag var inte allra längst fram men jag var åtminstone fjärde man i mål.
Hunden såg arg ut när jag kom hem. Hon väntar dock bara på att få bära in mina handskar. Om man arbetar så får man nämligen lite godis av husse.
Men de var förstås rätt svettiga - smakar antagligen äckligt som tusan...
När jag var nästan hemma mötte jag Fornåsa IF:s seniortrupp i fotboll som var ute och sprang. Bara för att testa om gubben fortfarande hänger med tog jag en 500-meters-intervall tillsammans med dem. För att vara långdistansare gick det rätt bra. Jag var inte allra längst fram men jag var åtminstone fjärde man i mål.
Hunden såg arg ut när jag kom hem. Hon väntar dock bara på att få bära in mina handskar. Om man arbetar så får man nämligen lite godis av husse.
Men de var förstås rätt svettiga - smakar antagligen äckligt som tusan...onsdag 24 mars 2010
Nelson longflap
Det kom ett paket med posten. Eller rättare sagt - man får åka och hämta dom 11 km bort i en ICA-butik numera.
Det var en liten beställning jag gjort hos Cykelnetto inför årets randonné-säsong.
Det var en liten beställning jag gjort hos Cykelnetto inför årets randonné-säsong.
Jag är numera ägare till en Carradice Nelson Longflap samt ett Bagman support för montering på sadeln. 15 liter att fylla med nödvändigheter på långturer. Kommer naturligtvis att se underbart kul ut på min racercykel. Undrar hur många cykelkompisar som kommer att skratta ihjäl sig...
söndag 21 mars 2010
Söndagsrunda
Idag blev det uppstigning kl 7. Släppte ut hunden och konstaterade att regnet öste ner. Det var lite motigt att ta sig in till stan för att köra söndagsrundan men strax före 9 var jag på plats. Benen var lika möra som en välhängd Parmaskinka efter gårdagens pass men det är bara att bita ihop.
Det stod bara två cyklister till där, Jimmy och Claes. Claes hade redan kört drygt tre mil så han var uppvärmd och klar.
Det gick så det jordbrann är ett uttryck som man stöter på ibland. Det var relevant för hur dagens runda började. Det drog iväg i 32-33 vilket är lite häftigt på vintercykel med dubbdäck. Efter 5 km hade jag över 160 i puls och fullt jobb att följa herrarna ovan. Som väl var lugnade vi ner oss lite och pulsen gick ner en aning i varje fall.
Efter drygt tre mil klingade det till från mitt bakhjul. Min andra trasiga eker i vinter var ett faktum. Hjulet skevade så det var bara att släppa bakbromsen för att kunna rulla vidare.
Vi hade också en liten hästincident idag. Vi mötte två ryttare, saktade ner och tog det lugnt för att inte skrämma hästarna. De blev naturligtvis rädda ändå och satte fart ut i diket. Måste bero på era klubbdressar sa hustrun när jag kom hem....
På slutet hade Jimmy och jag en upplevelse som vi aldrig trodde vi skulle få vara med om. Plötsligt meddelade Claes att hans lår höll på att explodera och han bad oss sänka ett snäpp! Jag tror vi ska tvinga Claes att alltid köra tre mil innan oss andra på söndagarna!
Totalt fick vi ihop 75 km från IP vilket var klart godkänt med tanke på vädret.
Väl hemma kollade jag vad hunden hade för sig. Vilodag idag också...
Det stod bara två cyklister till där, Jimmy och Claes. Claes hade redan kört drygt tre mil så han var uppvärmd och klar.
Det gick så det jordbrann är ett uttryck som man stöter på ibland. Det var relevant för hur dagens runda började. Det drog iväg i 32-33 vilket är lite häftigt på vintercykel med dubbdäck. Efter 5 km hade jag över 160 i puls och fullt jobb att följa herrarna ovan. Som väl var lugnade vi ner oss lite och pulsen gick ner en aning i varje fall.Efter drygt tre mil klingade det till från mitt bakhjul. Min andra trasiga eker i vinter var ett faktum. Hjulet skevade så det var bara att släppa bakbromsen för att kunna rulla vidare.
Vi hade också en liten hästincident idag. Vi mötte två ryttare, saktade ner och tog det lugnt för att inte skrämma hästarna. De blev naturligtvis rädda ändå och satte fart ut i diket. Måste bero på era klubbdressar sa hustrun när jag kom hem....
På slutet hade Jimmy och jag en upplevelse som vi aldrig trodde vi skulle få vara med om. Plötsligt meddelade Claes att hans lår höll på att explodera och han bad oss sänka ett snäpp! Jag tror vi ska tvinga Claes att alltid köra tre mil innan oss andra på söndagarna!
Totalt fick vi ihop 75 km från IP vilket var klart godkänt med tanke på vädret.
Väl hemma kollade jag vad hunden hade för sig. Vilodag idag också...
lördag 20 mars 2010
Lördagsrunda!
Till idag hade Ronny i Maif kallat till träningshelg. Vi var 16 st som dök upp vid Idrottsparken för att köra en runda på slätten.
Vinden var inte att leka med idag så det blev tungtrampat. Men efter lite kämpande fick vi ihop 70 km - och roligt hade vi!
Det blev härlig gruppcykling kryddat med ett par rejäla pulshöjare i några av backarna vi passerade.
Stopp i Hogstad
Vinden var inte att leka med idag så det blev tungtrampat. Men efter lite kämpande fick vi ihop 70 km - och roligt hade vi!
Det blev härlig gruppcykling kryddat med ett par rejäla pulshöjare i några av backarna vi passerade.
Stopp i Hogstad
Så här blev det:
Garmin Connect - Activity Details for UntitledLanzarote dag 6
Idag var tanken en kort runda i lugnt tempo. Sedan tillbaka till hotellet i god tid för att hinna bada i havet innan väskan skulle packas för hemresan.
Det blev ett varv uppe i Timanfaya där vi delade på oss. Jag tog en extrasväng och lyckades hamna i ett stort gäng engelska triathleter när jag skulle fika.
På väg hem försökte jag sätta ännu ett hastighetsrekord. Det gick dock inte, 79 km/h blev dagens notering. Totalt 86 km åkning.
Totalt för veckan ca 59 mil med en hel del stigningsmeter. Bra grund för säsongen där hemma!
På resan hem fotade jag Paris - det är här någonstans jag ska stå i augusti 2011!
Det blev ett varv uppe i Timanfaya där vi delade på oss. Jag tog en extrasväng och lyckades hamna i ett stort gäng engelska triathleter när jag skulle fika.
På väg hem försökte jag sätta ännu ett hastighetsrekord. Det gick dock inte, 79 km/h blev dagens notering. Totalt 86 km åkning.
Totalt för veckan ca 59 mil med en hel del stigningsmeter. Bra grund för säsongen där hemma!
På resan hem fotade jag Paris - det är här någonstans jag ska stå i augusti 2011!Lanzarote dag 5
Idag blev jag ensam cyklist från start. Jag bestämde mig för att åka norrut eftersom jag inte hade utförskat den delen av ön tidigare.
Benen kändes blytunga och det blev inte bättre av att det var brutal motvind redan från start. Jag satte kurs mot Haria. På vägen dit passerar man Penas del Chache som jag tror är högsta toppen på Lanzarote med 670 m. Här var det 7 km uppför med bara en serpentin och fruktansvärd motvind. Sista 4 km ner mot Haria är det underbara serpentiner som går nerför en ganska brant bergssida - underbart!
Nere i Haria bestämde jag mig för att inte köra längre norrut med tanke på motvinden. Funderade på om jag skulle fega ur och åka runt berget istället när jag åkte tillbaka men det var förstås inget riktigt alternativ. Upp i serpentinerna igen istället.
På andra sidan gick det fort utför i medvinden. Jag körde ikapp en personbil, lade mig bakom och hetsade lite...
Sedan blev det fikapaus. Här lyckades jag för första gången beställa helt på spanska (eller något liknande). Jag fick i alla fall in det jag hoppades på och mätt och belåten trampade jag hemåt.
Benen kändes blytunga och det blev inte bättre av att det var brutal motvind redan från start. Jag satte kurs mot Haria. På vägen dit passerar man Penas del Chache som jag tror är högsta toppen på Lanzarote med 670 m. Här var det 7 km uppför med bara en serpentin och fruktansvärd motvind. Sista 4 km ner mot Haria är det underbara serpentiner som går nerför en ganska brant bergssida - underbart!
Nere i Haria bestämde jag mig för att inte köra längre norrut med tanke på motvinden. Funderade på om jag skulle fega ur och åka runt berget istället när jag åkte tillbaka men det var förstås inget riktigt alternativ. Upp i serpentinerna igen istället.
På andra sidan gick det fort utför i medvinden. Jag körde ikapp en personbil, lade mig bakom och hetsade lite...
Sedan blev det fikapaus. Här lyckades jag för första gången beställa helt på spanska (eller något liknande). Jag fick i alla fall in det jag hoppades på och mätt och belåten trampade jag hemåt.Hemma summerade jag 101 km och ca 1 600 stigningsmeter. Dessutom ett prydligt personligt hastighetsrekord - 81 km/h. Förmodligen när jag jagade ikapp den där bilen.
Lanzarote dag 4
Idag bestämde vi att åka nästan samma väg som första dagen, fast åt andra hållet. Vi började dock med att åka till Roland på PlanetBikes och skaffa oss lite mera luft i däcken och olja till kedjorna.
Roland hade lite bekymmer. Han hade bara en racer kvar att hyra ut men den hade gått sönder. Oturligt nog för honom var den bokad och kunden skulle komma om en timma. Inte ens med svensk experthjälp gick felet att reda ut. Undrar hur han löste det där...
Stigningen upp till Femes är mycket lättare norrifrån. Härifrån är det sedan nerför i 9 km till Playa Blanca. Med lite medvind i ryggen blir det inte särskilt jobbigt.
Hemåt tog jag vägen utför vid La Asomada. Här är det fruktansvärt brant uppför vilket innebär likaledes utför. När mätaren passerade 75 km/h slutade jag titta på den och koncentrerade mig bara på vägen.
Roland hade lite bekymmer. Han hade bara en racer kvar att hyra ut men den hade gått sönder. Oturligt nog för honom var den bokad och kunden skulle komma om en timma. Inte ens med svensk experthjälp gick felet att reda ut. Undrar hur han löste det där...
Stigningen upp till Femes är mycket lättare norrifrån. Härifrån är det sedan nerför i 9 km till Playa Blanca. Med lite medvind i ryggen blir det inte särskilt jobbigt.
Efter lite motvind delade vi på oss i Yaiza och jag åkte vidare upp på ön. I en uppförsbacke på hemvägen blev jag omkörd av en kille i tyska cykelkläder. Det kunde jag naturligvis inte acceptera så jag tryckte på för att komma i kapp. Det gick i 55 km/h förbi Mozaga. Sedan jagade jag honom en knapp mil till innan jag tvingades släppa i en uppförsbacke. Oerhört barnsligt av mig...men kul...
Hemåt tog jag vägen utför vid La Asomada. Här är det fruktansvärt brant uppför vilket innebär likaledes utför. När mätaren passerade 75 km/h slutade jag titta på den och koncentrerade mig bara på vägen.Hemma hade jag 112 km på mätaren med ca 1 400 stigningsmeter.
torsdag 18 mars 2010
Lanzarote dag 3
Sov tills klockan ringde i morse vilket jag inte lyckats med någon dag tidigare under semestern. Frukost kl 8 som vanligt och sedan upp på cykeln igen.
Vi tog stigningen upp till La Asomada idag. Det är en fruktansvärd uppförsbacke som bara blir brantare och brantare ju längre upp man kommer. Det är en riktig pulshöjare som innebär en grym start på rundan.
Efter lite snurrande och turistande i La Santa drog vi iväg mot Caleta i en sån där underbar nerförsbacke som aldrig riktigt verkar ta slut. Caleta verkade vara ett riktigt surfställe med läckra vågor som slog in mot stranden.
Vi delade på oss och jag bestämde mig för att köra genom Timanfaya. Jag såg att molnen drog ihop sig men jag tänkte att jag skulle klara mig. Det gjorde jag inte. Jag åkte rakt in i ösregnet och i backen ner mot Yaiza blev jag rejält nerkyld. Eftersom jag hade struntat i att ta med min vindväst had jag bara ett par lösa ärmar (mot solen...) med mig så dom drog jag på mig i varje fall. 
Tillbaka i Puerto del Carmen konstaterade jag att där hade det inte kommit en droppe.
Vi tog stigningen upp till La Asomada idag. Det är en fruktansvärd uppförsbacke som bara blir brantare och brantare ju längre upp man kommer. Det är en riktig pulshöjare som innebär en grym start på rundan.
Efter lite snurrande och turistande i La Santa drog vi iväg mot Caleta i en sån där underbar nerförsbacke som aldrig riktigt verkar ta slut. Caleta verkade vara ett riktigt surfställe med läckra vågor som slog in mot stranden.
Vi delade på oss och jag bestämde mig för att köra genom Timanfaya. Jag såg att molnen drog ihop sig men jag tänkte att jag skulle klara mig. Det gjorde jag inte. Jag åkte rakt in i ösregnet och i backen ner mot Yaiza blev jag rejält nerkyld. Eftersom jag hade struntat i att ta med min vindväst had jag bara ett par lösa ärmar (mot solen...) med mig så dom drog jag på mig i varje fall.I Uga var det lite frestande att ta närmsta vägen hem, men som väl var segrade pannbenet. Jag tog 4 km stigning istället. Plötsligt upptäckte jag att jag började gå tom på vätska så jag stannade på en bodega utefter vägen. Kändes lite fel att gå in och be att få köpa en cola...
Tillbaka i Puerto del Carmen konstaterade jag att där hade det inte kommit en droppe. Totalt blev det 110 km och ca 1200 stigningsmeter.
Innan dagen var slut slank jag ner till Spenders bar och tittade på första halvlek mellan Juventus och Fulham. Den gamla damen bjöd på tre läckra mål och Fulham bjöd inte på någonting.
Dagens runda:
Dagens runda:
tisdag 16 mars 2010
Lanzarote dag 2
Efter gårdagen blev det bergatröjan för mig idag. Frukost vid 8 och sedan iväg strax efter 9. Hur man än bär sig åt blir det tungt i första backen - det är helt enkelt bara att köra för att komma upp på mitten av ön. Efter lite snurrande delade vi på oss och jag fortsatte västerut mot La Santa. Här ligger en jättestor träningsanläggning för alla möjliga sporter och det drällde av triathleter ute på vägarna.
I backen ner mot La Santa blixtrade det plötsligt till i diket. Där låg en fotograf och tog bilder av alla som susade förbi. Är det någon som hittar en bild på mig någonstans kan ni väl ropa till...
På väg upp igen stannade jag för att fylla förråden av vatten och energi i form av glass. Den är god i Spanien också.
Sedan tog jag vägen genom nationalparken Timanfaya. Det är ett lavalandskap på västra sidan av Lanzarote som inte liknar något annat jag sett. I stort sett bara stenblock och inte en växt så långt ögat når. 
Sedan blev det samma väg hem som igår. Totalt 111 km med knappt 1 300 stigningsmeter.
I backen ner mot La Santa blixtrade det plötsligt till i diket. Där låg en fotograf och tog bilder av alla som susade förbi. Är det någon som hittar en bild på mig någonstans kan ni väl ropa till...
På väg upp igen stannade jag för att fylla förråden av vatten och energi i form av glass. Den är god i Spanien också.
Sedan tog jag vägen genom nationalparken Timanfaya. Det är ett lavalandskap på västra sidan av Lanzarote som inte liknar något annat jag sett. I stort sett bara stenblock och inte en växt så långt ögat når. Efter nationalparken åkte jag ner mot kusten vid El Golfo. Här fortsätter lavalandskapet men det blir härligt dramatiskt med turkosa vågor som sveper in från Atlanten. Vägen är underbar och slingrar sig fram genom landskapet.
Sedan blev det samma väg hem som igår. Totalt 111 km med knappt 1 300 stigningsmeter.På kvällen blev det Man U - Milan på en irländsk pub som låg strax nedanför hotellet. Orkade bara en halvlek men eftersom det verkade avgjort efter Rooneys 1-0 gick jag hem och lade mig.
Dagens Garmin-länk finns här:
Lanzarote dag 1
Måste säga att det var rätt skönt att åka från Sverige och -5 grader till Lanzarote och +22.
Måndagen gick åt som resdag/vilodag efter att ha kört hyggligt de sista dagarna innan avresan. Första cykeldagen på Lanzarote blev därför tisdag 9 mars.
Vaknade tidigt och gick ut på balkongen vid 6-tiden på morgonen. Plötsligt börjar folk komma smygande ur varenda lägenhet och börjar placera ut solstolar och handdukar under parasollen vid poolen. Snacka om att pinka revir...
Vid 9-tiden kom Roland från PlanetBikes till hotellet med våra cyklar. Efter lite montering av trampor, justering av sadel och styre och lite annat pyssel bar det av.
Lanzarote är en rätt bergig ö även om topparna inte är så höga. Det har också gjort att man inte har byggt så många serpentiner. Det är snarare rätt upp och rätt ner som gäller. Det innebar hög puls i första backen för att komma upp på mitten av ön. Sedan blev det utförsbacke igen ner mot södra delen av ön. I en av backarna lyckades vi bli frånåkta av ett par liggcyklar...
I Playa Blanca på sydspetsen av ön blev det fika och påfyllning av vattenflaskor. Sedan bar det av uppåt igen mot Femes. Först en lång seg backe som kanske hade varit ok om man inte haft en massa sekundmeter rakt i pannan hela vägen upp. 
Sista biten upp till Femes var löjligt brant. Jag stod upp på lättaste utväxlingen på min trippel men fick ändå gå på 100% för att överhuvudtaget ta mig upp.
Måndagen gick åt som resdag/vilodag efter att ha kört hyggligt de sista dagarna innan avresan. Första cykeldagen på Lanzarote blev därför tisdag 9 mars.
Vaknade tidigt och gick ut på balkongen vid 6-tiden på morgonen. Plötsligt börjar folk komma smygande ur varenda lägenhet och börjar placera ut solstolar och handdukar under parasollen vid poolen. Snacka om att pinka revir...
Vid 9-tiden kom Roland från PlanetBikes till hotellet med våra cyklar. Efter lite montering av trampor, justering av sadel och styre och lite annat pyssel bar det av.
Lanzarote är en rätt bergig ö även om topparna inte är så höga. Det har också gjort att man inte har byggt så många serpentiner. Det är snarare rätt upp och rätt ner som gäller. Det innebar hög puls i första backen för att komma upp på mitten av ön. Sedan blev det utförsbacke igen ner mot södra delen av ön. I en av backarna lyckades vi bli frånåkta av ett par liggcyklar...
I Playa Blanca på sydspetsen av ön blev det fika och påfyllning av vattenflaskor. Sedan bar det av uppåt igen mot Femes. Först en lång seg backe som kanske hade varit ok om man inte haft en massa sekundmeter rakt i pannan hela vägen upp. 
Sista biten upp till Femes var löjligt brant. Jag stod upp på lättaste utväxlingen på min trippel men fick ändå gå på 100% för att överhuvudtaget ta mig upp.
På väg tillbaka mot Puerto del Carmen såg det nästan platt ut. Det var det inte märkte man när man helt plötsligt kunde sluta trampa och bara låta sig rulla med i 65 km/h ner mot havet. Härlig upplevelse!
Totalt 62 km och ca 1 000 stigningsmeter första dagen blev lite tuffare än planerat - nya tag kommer dag 2!
Min Garmin var naturligtvis med på resan också:
söndag 7 mars 2010
Sista rundan i Sverige på ett tag
Tog en sväng på eftermiddagen idag också. Härligt väder men lite kallt om nosen.
Blev någon mil längre än jag hade tänkt bara för att det var så vackert.
Nu är jag laddad för en veckas cykling på Lanzarote. Benen är rakade, solglasögonen nerpackade och pass, pengar och biljett är framlagda.
Om en dryg vecka kommer nästa inlägg - då blir det reserapport!
Det man inte har i benen får man ha i ryggfickan.
Och så länken till dagens runda.
Garmin Connect - Activity Details for Untitled
lördag 6 mars 2010
Vackert väder runda!
Tog en sväng på slätten idag. Blåste mer än jag trodde och kallt dessutom. Jag tog motvinden först så hade jag den tunga biten gjord i början. Gled sedan hemåt i lugnt tempo, njöt av solen och drömde om vår och värme...
Som vanligt har jag en länk till dagens runda här:
onsdag 3 mars 2010
Yantra-mattan
Idag blev det en löprunda på 7,5 km i "lagom-tempo". Det var blåsigt och kallt men kroppen kändes ok.
Efter löpningen tog jag en stund på den nyinköpta Yantra-mattan. Det stack som tusan i ryggen - tar nog en stund att vänja sig vid det där...
Den där mattan har förresten en helt egen historia. I höstas ville min dotter köpa en för att se om det hjälpte mot ont i ryggen som hon haft ett tag. Hustrun förklarade att det var en helt onödig och totalt verkningslös pryl som inte skulle komma in i vårt hus.
Dottern fortsatte tjata och hustrun lovade att om kiropraktorn uttryckligen rekommenderade en spikmatta - då skulle det inhandlas.
I måndags var dottern hos kiropraktorn som frågade om hon testat spikmatta. Det rekommenderade hon att prova för det var många som fick hjälp att slappna av i ryggen. Den kvällen hade vi en spikmatta...
Efter löpningen tog jag en stund på den nyinköpta Yantra-mattan. Det stack som tusan i ryggen - tar nog en stund att vänja sig vid det där...
Den där mattan har förresten en helt egen historia. I höstas ville min dotter köpa en för att se om det hjälpte mot ont i ryggen som hon haft ett tag. Hustrun förklarade att det var en helt onödig och totalt verkningslös pryl som inte skulle komma in i vårt hus.
Dottern fortsatte tjata och hustrun lovade att om kiropraktorn uttryckligen rekommenderade en spikmatta - då skulle det inhandlas.
I måndags var dottern hos kiropraktorn som frågade om hon testat spikmatta. Det rekommenderade hon att prova för det var många som fick hjälp att slappna av i ryggen. Den kvällen hade vi en spikmatta...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)