söndag 4 juli 2010

Jag är historisk!

Jag är historik - mer om det längre ner i bloggen! Först en liten resumé om vad man kan hitta på den varmaste helgen på länge,

Uppstigning lördag kl 03.00 för avfärd till Örebro för en liten cykeltur på 60 mil. Vi var åtta tappra som startade med första mål Askersund efter ca 5 mil. Fram dit var vi sex stycken som höll ihop. Farten var ganska ok och det var skönt att utnyttja morgontimmarna till att "rulla undan" lite eftersom vi visste att det skulle gå tyngre fram på dagen.

Efter Askersund delade vi upp oss och Staffan och jag gick iväg i en "utbrytning" som skulle komma att vara resten av lördagen.

Vi tog oss via Kristinehamn, lunch i Filipstad och glasstopp i Lesjöfors vidare genom Värmland. Nu eldade solen på ordentligt och det var någonstans mellan 30-35 grader - det kändes som man var på väg att flyta bort.
Vägen från Filipstad upp till Vansbro är ganska långtråkig med långa sträckor med skog, skog och mera skog...
Fyra mil innan Vansbro stötte vi på en hemlig kontroll. Där bjöd Björn på fika och jordgubbar!

I Vansbro efter 30 mil brände fotsulorna som eld och vi bestämde oss för att det var läge att bada. Vi hittade ett ställe en bit från Vansbro som vi naturligtvis inte kunde motstå...

Efter att ha stämplat i Falun efter 40 mil tackade Staffan och jag varandra för dagens övning. Jag hade bokat natten på vandrarhemmet medan Staffan skulle fortsätta nonstop i mål. Han var i mål efter 23,5 h vilket var fantastiskt kört - inte minst med tanke på att vi körde på två på lördagen och att han körde ensam hela natten - hatten av!
I morse drog vi iväg lite skapligt för vidare färd mot Fagersta och nästa stämpel. Det var inte alldeles lätt att ta sig ur sängen, det kan jag erkänna, men efter ett tag kändes det ok i benen igen.

Väl i Fagersta försökte Per-Erik sig på en bytesaffär - det lyckades dock inte...
Vi fick ta cyklarna och dra vidare mot Lindesberg istället. Tyvärr hade någon stolle på Vägverket dragit vägen över Västmanlands högsta punkt. Kändes ganska onödigt efter dryga 50 mil.
Vi gjorde sista stämpeln i Lindesberg och därifrån var det bara fem mil kvar. Det blev en riktigt tung helg med grym värme som plågade oss hela tiden. Så här kan det se ut om man startar i svart tröja...
Summa summarum - grym cykling, grym värme, grymt sällskap - kan man ha det bättre?
Historisk blev jag också. Enligt vanligtvis säker källa är jag nu den första Superrandonneruren i Motala AIF CK:s historia. Jag har, i år, klarat 20, 30, 40 och 60 mila-breveterna och kommer att få en vacker medalj från Paris framåt höstkanten. Den ska jag nog hänga om halsen och visa för alla mina klubbkompisar när vi cyklar!
Här är lite GPS-data också. Kanske inte helt fullständig eftersom den packde ihop fram mot slutet av lördagen:

4 kommentarer:

  1. Fantastiskt och stort grattis!

    SvaraRadera
  2. SÅÅ kul att du är super randonneur nu. Grattis Grattis..Roligt att följa dig och läsa det du skrivit...

    SvaraRadera
  3. Grattis
    vilken skön tripp ni verkar ha haft......har inte gått en sekund under lö-sö då jag inte gluttat på Örebrosidan för uppdatering för att kolla hur det gått för er.....go vila du måste haft i Falun:)

    SvaraRadera
  4. Tack ska ni ha! Jag är stolt över mig själv:-) Vilan i Falun var kanon. Jag avundades inte Staffan som körde på hela natten. Han var urstark hela lördagen och han fortsatte tydligen på samma spår även på natten - han har bra form inför Italien!

    SvaraRadera