söndag 3 mars 2013

Det är lätt att bli lat

Jag har varit rejält förkyld. Nästan två veckor utan träning. Det har gjort att jag suttit i soffan, ätit mig fet och tyckt synd om mig själv.

I början på veckan började jag dock kunna ta mig samman. Körde lite lätt styrketräning i tisdags och chockade kroppen med Maifs spinningpass i torsdags.

Lördagens runda var ämnad till en lugn och behaglig tvåtimmarstur på vackra vintervägar i skogen ovanför Borensberg. Lockade med Anders ut och det gick som det brukar när vi kör - lite hårdare än vi tänkte från början. Vi måste vara sämst i cykelvärlden på att inte försöka köra sönder den andre. När någon av oss börjar visa svaghetstecken kommer alla våra sämsta sidor fram.

Stark gubbe!
Anders är dessutom onödigt stark just nu vilket mina lår fick känna av mot slutet.

Idag var det egentligen kanonväder att vara ute men med Vasaloppet på förmiddagen och VM-femmil på eftermiddagen fanns det inget alternativ till trainern. Fick bli en tur mellan Evertsberg och Mora.


I en liten paus mellan allt plågande igår pratade Anders och jag om säsongen som ligger framför oss. Jag kastade fram ett litet förslag om det här loppet: http://www.stockholmgoteborg.se/

Två veckor efter Vätternrundan - all form kvar till ännu en utmaning. Jag skulle vilja göra ett försök att i vart fall gå under 23 timmar. Det är inte en avskräckande snittfart utan ger en trevlig tur även om det ändå är en utmaning. Någon som är sugen att hänga på? Det här skulle vara hur kul som helst i en grupp på i vart fall 8-10 pers som kunde hjälpas åt. Skriv en kommentar här på bloggen eller på Facebook i så fall!

torsdag 14 februari 2013

Kul tur

Idag när jag hade jobbat klart fick jag en liten kulturupplevelse. En levande reklampelare för Puccinis Tosca. Jag stod och lyssnade en stund innan jag fortsatte till Friskis & Svettis.

video

På Friskis blev det ett entimmaspass utan återhämtning mitt i. Det innebär två låtars uppvärmning och sedan i princip puls mellan 75-90% resten av passet. Rejält jobbigt med andra ord.

Semper hade varit där och ställt fram lite gratisprover. Slet åt mig en kartong - kanske återkommer med en rapport om det blev jag eller hunden som åt den...


måndag 11 februari 2013

Pulsträning och lite annat

Jag har aldrig varit någon fantast av fasta träningsprogram eller teoretiska planer för hur jag ska träna för att bli bättre. För mig så handlar det i första hand om att ha kul när jag tränar. Om jag dessutom kan köra lite fortare så är det naturligtvis en välkommen bonus.

Trots det var jag på ett pulspass i spinning i torsdags. Innan passet stod jag där och funderade lite på min maxpuls, I bakhuvudet hade jag den gamla tumregeln om 220 slag ./. ålder. Den verkar dock vara lite trubbig för F&S kör med 226 slag ./. ålder.

Jag vet att jag läst 210 slag ./. halva min ålder vilket borde bli 186 slag i maxpuls för mig. Motsträvig som jag är slog jag in 188 slag i datorn istället. På det passet toppade jag på 186 slag - d.v.s. 99% av maxpuls. Visserligen var jag trött men jag tror nog att det blev lite för lågt i alla fall.

Idag var jag på ett nytt pulspass men då lade jag på 2 slag till - nu maxade jag 95% så nu kanske jag börjar närma mig. Jag har förstått att det egentligen inte spelar så stor roll vilken maxpuls man har - och att den dessutom blir lägre och lägre med stigande ålder men något som jag ännu inte har rett ut ännu är om den kan påverkas med graden av träning. Någon som kan svara mig på den?

Det är lite kul att följa sin puls under passet och det jag kan konstatera är att jag verkar kunna ligga lite längre på hög puls än de flesta andra som är med och jag verkar också få ner pulsen snabbare när det väl är vila. Kanske inte är i så usel kondition ändå!

Apropå pulsträning så blev det lite hög puls i helgen också. Första skidpasset för säsongen gjorde att jag fick  vad jag tålde. 12 km blev det i spåren i Borensberg.


Lagom temperatur och inte särskilt svårvallat men trots det rätt jobbigt. Lite styrketräning i överkroppen kanske inte vore helt fel...

Annars började min arbetsvecka med en vacker himmel mot öster i morse.


Kan inte låta bli att bjuda på en vacker Stockholmsbild också. Den röda skylten där nere är Friskis & Svettis...



måndag 28 januari 2013

86,3 på morgonen

Helgen som varit har jag tillbringat i rörelse.

Började med att åka till Borlänge i lördags morse. Uppstigning kl 5 och sedan 27,5 mil i bilen. Hela dagen i skidbacken och sedan hem igen. Det blir en rejäl genomkörare det!

Liftkö
Jag räknade ut att det var åtta år sedan jag åkte utför. Att kunskaperna satt i fick jag dock bevis för efter första åket när min dotter förvånat utbrast; "du kan ju åka skidor!"

Söndag morgon tänkte jag sova ut. Det tänkte inte min labrador. Hon väckte mig kvart över sex och då var det bara att gå upp och ge henne mat. Efter det blev det invägning. 86,3 kg vilket är 3,1 kg lättare än för knappt fyra veckor sedan - det går åt rätt håll!

Framåt lunch hade temperaturen stigit så pass att jag och Jonas vågade oss ut på en liten cykeltur. Två timmars trampande över slätten och knappt 50 km senare var jag hemma igen. Trött, men nöjd med mig själv.

Nästan så här trött var jag!
Ikväll är jag i Stockholm så då passade jag på att gå på spinning på Friskis & Svettis. Jag tokväggade med tre låtar kvar och det var knappt att jag orkade hålla tramporna igång på slutet. Lite för lite energi i kroppen vilket jag dock i skrivande stund hunnit åtgärda.

Vilodag imorgon - sedan på't igen!

tisdag 15 januari 2013

Tecken på stigande ålder

Hela hösten har jag sett folk kring Stureplan glida runt i oranga, blåa, svarta, röda och en och annan i gröna.  Nu när väglaget är minst sagt moddigt och sörjigt kunde jag inte hålla mig längre utan slog till på ett par egna Swims. Det blev ett par gröna!

Nu är det drag under galoscherna!
Möjligen är det ett tecken på stigande ålder. Det är ju minst sagt gubbvarning på dessa. Å andra sidan kan det också vara ett tecken på sunt förnuft. Jag blir varken blöt om fötterna eller förstör skorna.

Vilodag idag - mer spinning imorgon. Hoppas de har lagat ventilationen till dess - det var minst sagt svettigt igår.

söndag 13 januari 2013

Veckans ligist

Till veckans ligist utnämns, utan tvekan, min fru. Helt utan egentlig anledning red hon ner Anders brevlåda. Hon kom farande som ett jehu ut ur skogen, i bredsladd rammade hon brevlådan varefter hon fortsatte i galopp utan att (kunna?) stanna. Blir till att ta med hammaren och laga den där brevlådan någon dag.

Härifrån kom hon - marodören!
Efter en okulärbesiktning av brevlådan på lördagsmorgonen tog Anders och jag en cykeltur. Norr om Göta Kanal genom skogen bort mot Ljungsbro fick det bli. Vi pratade om ditten och datten och kilometrarna rullade på så bra att jag helt plötsligt blev överraskad över hur långt vi hade hunnit.

Vi passade på att prova ett nytt fikaställe också. I Vedugnsbageriet i Maspelösa serverades kaffe och helt underbara kanelbullar.


Idag blev det ett nytt pass, men på egen hand. Rullade mot Varv på välgrusade vägar:


Kände mig rätt sliten idag så det gick inte speciellt fort. Fort gick det dock för en kille i en mörkgrå Toyota som jag mötte mellan Varv och Ask. Det är en smal väg i vanliga fall och när den är plogad så att det inte går att se var vägen slutar och diket börjar kan det vara lite otäckt att cykla för långt ut.

Den här bilisten struntade dock i det mesta vad gäller medtrafikanter och blåste mot mig i minst 80 knyck med en dryg halvmeter tillgodo. Jag skrek SÄNK FARTEN! - det såg han nog för en liten bit senare kom han på sidan och undrade vad jag ville.

Efter att ha förklarat att jag tyckte att han kört lite väl fort undrade han varför jag cyklade på den här lilla vägen. "Eftersom det är så lite trafik och för att de flesta inte kör så fort." svarade jag. Då mumlade han något som jag inte hörde och dröp av.

Han tycker förmodligen jag är en riktig idiot som överhuvudtaget är ute och cyklar - och speciellt mitt i vintern. Det han missar är dock det faktum att vägen inte bara är till för honom och för bilister. Den är till för trafikanter vare sig det rör sig om cyklister, fotgängare, bilister eller traktorförare. Gemensamt för oss alla är att det gäller att visa hänsyn till varandra. Vi cyklister är inte alltid experter på det men alla måste bjuda till lite för att det ska fungera. Jag tror nog att min vän i Toyotan fick en liten tankeställare i alla fall.

En riktig idiot.
Efter att ha duschat så gick jag och hälsade på pappa. Han bröt lårbenet härom veckan men verkar vara på väg tillbaka igen. Segt virke i gubben - får hoppas att något av det gått i arv.

Imorgon drar jag till Stockholm igen. Tre spinningpass inplanerade i veckan så nu börjar det likna nåt!

måndag 7 januari 2013

Soppatorsk

Efter min katastrofala vägning på nyårsdagen var det så dags att ta itu med det som måste göras. Efter att ha tillbringat onsdag, torsdag och fredag i Stockholm med diverse restaurangbesök var träning lördag OCH söndag ett absolut måste.

Drog iväg på lördagsförmiddagen i finvädret över slätten.

Vad sägs om ett litet hus på landet?
Det gick helt ok tyckte jag - såpass ok att jag var påt igen på söndagen. Helt plötsligt var vädret sämre med lite regndroppar och ganska halt ute.

På något ställe var det till och med lite svårt att komma fram:

Någon som har ett par simfötter?
 Mildvädret gör att det uppstår lite nya spännande sjöar här och var:


På en del ställen är det nog lite väl mycket vatten:


Mitt försök att inta lite mindre av alla de där goda kolhydraterna gjorde att bränslet i kroppen tog slut när jag hade någon halvmil kvar hem. I knapp styrfart rullade jag sista biten hem och slog ihop innanför dörren.

När jag hade samlat ihop småbitarna åkte vi till stallet hustrun och jag. Vår islandshäst hade tappat en sko så rida var inte att tänka på. En liten promenad fick det bli.

"Sluta rycka i kopplet matte!"
Passade på att prata med min andra kompis också.


Idag måndag bar det av till Stockholm igen. För att göra lite nytta har jag investerat i ett träningskort på Friskis & Svettis. Jag passade på att köra mitt första spinningpass för säsongen - 75 minuter backe. Kändes som en lite lagom start! När jag kom dit visade det sig vara ändrat till 75 min långa intervaller - tackar, tackar...

Eftersom jag hållit inne med kolhydraterna och rent allmänt undvikit att äta tog det ca 30 minuter in i passet innan jag tvärtystnade. Jag har varit där förr och vet att jag inte kan prestera om jag inte har energi att går på men nu var det bara att göra det bästa av situationen och försöka bränna lite fett istället. Hasade mig hemåt och duschade och åt lite gravad lax som tröst.

Det kommer att kännas bättre efter några pass (hoppas jag i varje fall). Jag bokar väl ett spinningpass på torsdag också!