lördag 5 mars 2011

Fisa långt

I början av veckan fick jag ett meddelande på Facebook som började med "Fisa långt i helgen?"

Det är klart att en sådan fråga lockar och det är klart man är på. En tur på +12mil var det tänkt. En trevare till några andra långdistansare visade sig vara verkningslös och gruppcyklingen stannade på två personer...
För dagen iklädd något sånär reglementsenligt klädsel stack jag iväg strax efter halv nio i morse.

I Västerlösa hittade jag Kalle utanför kyrkan. Han hade troligtvis varit inne och bett om lite extra motvind för att höja kvalitén på träningen ett snäpp. Det visade sig nog vara lite överilat eftersom hans ben stumnade lite grann innan första fikat som var inplanerat i Boxholm. Han var inte ens sugen på att spurta om varken Strålsnäs- eller Boxholmsskylten.
Efter en hederlig randonnéfika på OK i Boxholm fick han dock fart på benen igen. Vi vände upp mot Väderstad och fick tio sekundmeter rakt på näsan. Där vinden kom åt låg man i 18-19 km/h med pulsen på rött och benen stumma av mjölksyra.

Det fick bli lite paus i Väderstad med lite sol i ansiktet.
På väg mot Mjölby blev det sida med och farten gick upp något... Vi låg stadigt på 36-37 km/h med dubbdäck och vintercyklar och plågade varandra så mycket vi förmådde.

Det var av nöden med en fika på café Nyfiket i Mjölby så att vi kunde hämta tillbaka lite av alla kalorier som gått förlorade.

I Mantorp delade vi upp oss och jag tog ett par mil motvind igen för att komma hem. I bastun hittade jag en kall Maredsous som smakade ljuvligt. Någonstans under andra halvan slog jag ihop...
Det är sådana här dagar man minns!

3 kommentarer:

  1. När jag solade i lä tänkte jag på att jag inte följde med er idag. Jag tog det som en man!

    SvaraRadera
  2. Vänta nu. Kalle spurtade inte? Det tricket måste du lära mig.

    SvaraRadera
  3. Anders din stackare!

    Tille - ja det är inte ofta man ser honom så mosig att han viker ner sig i en spurt. Det var en upplevelse värd hela rundan bara det! :-)

    SvaraRadera