Ja idag passade väl Bob Dylans gamla låt osedvanligt bra. Stormen Dagmar drog in över slätten och i natt fanns det stunder då jag trodde taket skulle lyfta här hemma. Då verkar det ju alldeles normalt att ge sig ut och cykla en sväng.
Vinden hade mojnat något när jag mötte upp Urban vid 10-tiden för att köra vidare mot Skänninge-hållet.
Det var väl inte lättaste starten jag varit med om i tokmotvinden men det funkade. En bit efter Vallerstad fick Urban punka vilket gav mig ett litet tillfälle att pusta ut.
Jaha - den där var ju snart lagad och så bar det av igen. När vi svängde ut på stora vägen mellan Skäninge och Mantorp fick vi rak medvind istället. Då gick farten upp till bortåt 40 km/h - sjunger fint i dubbdäcken då!
Vi fortsatte på småvägarna över slätten och pratade om allt möjligt. Vi konstaterade att det kändes mera som en dag i mars än slutet av december.
När Urban och jag delade på oss kom en traktor i full fart och jag tänkte hänga på och få lite hjälp hem. Efter en 500-metersspurt konstaterade jag att jag inte tagit en meter på honom och lade ner.
Väl hemma summerade jag drygt 61 km och det får vara fullt godkänt i blåsten och med tanke på gårdagens MTB-körning.
Nu får det bli lite cykelvård - slarvade lite igår nämligen...
måndag 26 december 2011
söndag 25 december 2011
(H)juldags-MTB
Juldagen till ära var det påkallat MTB-åkning. Det var ganska många som ville ta ner julmaten så ett hyfsat gäng hade mött upp vid 10.00 för att köra blandat skog och grusvägar i skogen norr om Borensberg.
Kalle hade bjudit in och skrivit i inbjudan:
"farten kommer säkerligen variera men ingen är för långsam...."
Det där var naturligtvis inte riktigt sant - det visades sig nämligen tämligen omgående att jag var något för långsam, Speciellt när det blev skogspartier. Efter att ha fart runt som en trasa mellan stenar och rötter en stund gled jag naturligtvis omkull och slog på ändan. Inga större blessyrer dock så det var bara att resa sig och köra vidare.
Med på den här övningen var ett rätt stort gäng vana och duktiga MTB-åkare så undan gick det förstås. De där ungrackarna verkar ha närmast obegränsad ork...
Leran sprutade runt hjulen och bilderna i kameran blev lätt geggiga eftersom det kom så mycket lera på linsen.
Ibland var det grusväg - ibland var det varken grus eller väg...
På slutet gick det tungt för rätt många av oss:
Väl hemma igen var jag både trött och smutsig. Fick klä av mig i garaget innan jag fick komma in...
När jag väl kom in satt hunden och beundrade sin julklapp - ibland vet man liksom inte var man ska börja...
Nu blir det vila - på't igen imorrn!
Kalle hade bjudit in och skrivit i inbjudan:
"farten kommer säkerligen variera men ingen är för långsam...."
Det där var naturligtvis inte riktigt sant - det visades sig nämligen tämligen omgående att jag var något för långsam, Speciellt när det blev skogspartier. Efter att ha fart runt som en trasa mellan stenar och rötter en stund gled jag naturligtvis omkull och slog på ändan. Inga större blessyrer dock så det var bara att resa sig och köra vidare.
Med på den här övningen var ett rätt stort gäng vana och duktiga MTB-åkare så undan gick det förstås. De där ungrackarna verkar ha närmast obegränsad ork...
Leran sprutade runt hjulen och bilderna i kameran blev lätt geggiga eftersom det kom så mycket lera på linsen.
Ibland var det grusväg - ibland var det varken grus eller väg...
På slutet gick det tungt för rätt många av oss:
Väl hemma igen var jag både trött och smutsig. Fick klä av mig i garaget innan jag fick komma in...
När jag väl kom in satt hunden och beundrade sin julklapp - ibland vet man liksom inte var man ska börja...
Nu blir det vila - på't igen imorrn!
onsdag 21 december 2011
På väg mot nya mål
Ja, "På väg mot nya mål" står det lite svagt i bloggrubriken ovan.
Det är precis vad jag är nu. Målen för 2012 ser ni ute till höger. Ett ambitiöst program - måhända lite överambitiöst.
Två riktigt rejäla utmaningar i Skövde 6-timmars till fots och Sverigetempot per cykel. Kasta in Vättern SUB 8 däremellan så förstår ni att det behövs både träning, vilja och att få vara frisk för att klara av det.
Det är ont om tid till första utmaningen så därför är jag i full gång med löpningen nu. Jag kommer blanda cykel och löpning fram till början av mars och så får jag helt enkelt hoppas att det räcker.
Håll tummarna för mig!
Det är precis vad jag är nu. Målen för 2012 ser ni ute till höger. Ett ambitiöst program - måhända lite överambitiöst.
Två riktigt rejäla utmaningar i Skövde 6-timmars till fots och Sverigetempot per cykel. Kasta in Vättern SUB 8 däremellan så förstår ni att det behövs både träning, vilja och att få vara frisk för att klara av det.
Det är ont om tid till första utmaningen så därför är jag i full gång med löpningen nu. Jag kommer blanda cykel och löpning fram till början av mars och så får jag helt enkelt hoppas att det räcker.
Håll tummarna för mig!
| Lätt vansinnig blick... |
söndag 11 december 2011
Min digitala härdsmälta är över
I slutet av november dog min gamla dator. Den var fyra och ett halvt år gammal så den är ju nästan att karaktärisera som ett urtidsdjur men i alla fall!
Efter att ha gett upp den konstgjorda andningen konstaterade jag att det var bara att börja leta efter en ny kärlek att gosa med. Det fick bli en Dell:
Efter att ha gett upp den konstgjorda andningen konstaterade jag att det var bara att börja leta efter en ny kärlek att gosa med. Det fick bli en Dell:
Beställde den förra söndagen och hade den hemma i tisdags kväll - all heder åt DustinHome!
Efter att ha ägnat varje kväll hela veckan åt att få igång alla program så tror jag nu att jag fixat allt. Eftersom jag gillar att leva farligt hade jag förstås lite dåligt med back-up från min gamla dator (idiot!)
Jag förlorade i stort sett all information men det är egentligen bara en fil som jag saknar riktigt mycket - min träningsdagbok.
Träningen de senaste veckorna har väl varit sådär men jag har i vart fall cyklat till och från jobbet ett par gånger. Anders och jag hade dessutom en härlig runda förra söndagen då vi rullade städat och provåt ett nytt muffinsrecept.
Jag trodde jag kunde alla småvägar här omkring men Anders visade mig en som jag inte visste om - ganska mulligt va?
Förutom datorn har jag gjort en investering till. Jag har varit hos Micke på Intersport i Tranås och köpt ett par nya löparskor. Verkar lite fåningt att åka till Tranås men han är bra på fötter. Jag springer tydligen lite konstigt så det är nog ganska klokt att få det bra från början.
Testade dem på allvar idag med ett långpass på 11,1 km. Gjorde ont - men inte så mycket i fötterna dock...
Jag har också funderat över målen för 2012 och börjar nog bli klar över hur nästa år kommer att se ut. Håll utkik här på bloggen så lär de komma inom kort. Jag kan avslöja så mycket att är man ultra-nörd så lär man bli nöjd...
Har dessutom skrivit önskelista till jul - bara nyttoprylar typ träningskläder - snälla tomten!!!
söndag 20 november 2011
Sckräckfilmer och dimma
Den här helgen har gått i dimmans tecken. Ja, jag menar regn och dimma och ingenting annat. Den började lite mystiskt med följande samling i trädet utanför hos oss...
Kom att tänka på "Fåglarna" från 1963 av Alfred Hitchcock. Dessbättre anföll de inte utan flög vidare efter ett tag.
Det är inte alltid man känner för att ge sig ut och träna och precis så kände jag mig idag. Då gäller det att plocka fram den där envisheten som man trots allt har. När man väl sitter där på cykeln så kan två saker hända:
1/ Det går precis så illa som man kände sig innan man gav sig ut.
2/ Helt plötsligt lossnar det och det blir en riktig kanonrunda!
Idag blev det alternativ två för min del. Jag hade en härlig tur i regnet med bland annat en vacker solnedgång över Skänninge.
Det blev till och med någon mil extra mot vad jag planerat innan jag var hemma.
Jag börjar nu närma mig 1 400 mil på vägen sedan 1 januari och det är kanske inte så konstigt att det tar emot ibland. Skönt då när det blir en överraskande bra runda!
Kom att tänka på "Fåglarna" från 1963 av Alfred Hitchcock. Dessbättre anföll de inte utan flög vidare efter ett tag.
Det är inte alltid man känner för att ge sig ut och träna och precis så kände jag mig idag. Då gäller det att plocka fram den där envisheten som man trots allt har. När man väl sitter där på cykeln så kan två saker hända:
1/ Det går precis så illa som man kände sig innan man gav sig ut.
2/ Helt plötsligt lossnar det och det blir en riktig kanonrunda!
Idag blev det alternativ två för min del. Jag hade en härlig tur i regnet med bland annat en vacker solnedgång över Skänninge.
Det blev till och med någon mil extra mot vad jag planerat innan jag var hemma.
Jag börjar nu närma mig 1 400 mil på vägen sedan 1 januari och det är kanske inte så konstigt att det tar emot ibland. Skönt då när det blir en överraskande bra runda!
söndag 6 november 2011
Fler vilodagar
Det där med vilodagar verkar ha blivit någon slags vana. Efter att ha varit i Stockholm ett par dagar drog hustrun och jag iväg på nästa konsert - den här gången i Malmö. Redan i april hade vi bokat biljetter till Roxette nämligen...
När jag bokade frågade jag döttrarna om de ville följa med. Båda två stirrade på mig som om jag var en utomjording och sa unisont: "Åka och titta på dom där GAMLA - aldrig!"
Ja, Per och Marie är väl kanske inga ungdomar längre. Musikerna som var med var med redan på 80-talet och det var grått skägg och tunt med hår på huvudet på sina håll. Jag roade mig med att titta runt på publiken och konstaterade att; ja, de var nog med för 25 år sedan också. Till sist var det väl bara att konstatera att åren kanske inte gått spårlöst förbi på mig heller...
Musiken var det dock inget fel på och Roxette motsvarade de högt ställda förväntningarna!
Eftersom vi var i Malmö passade vi på att göra så där som så många svenskar gör men så få vill erkänna. Vi åkte över bron och vidare ner till Tyskland där vi spenderade ca 1,5 timma... Då hade vi köpt en årsförbrukning till en bråkdel av priset här hemma. Sedan vände vi och åkte hem igen - sinnesförvirrat egentligen.
Efter att ha ägnat söndagsförmiddagen åt städning drog jag på cykelkläderna fram på eftermiddagen. Resten av familjen var parkerad framför Idol-reprisen. Tur att inte min familj funkar som Idol - då vore jag nog utröstad för länge sedan...
Det var en härlig eftermiddag och jag kryssade mig fram på småvägar över slätten. Mest asfalt men även lite grus här och där. Det hann till och med bli mörkt innan jag kom hem - tur att jag har bra lyse på cykeln!
Det blir ju inte direkt ljusare av att jag har rökfärgade glasögon på mig - idiot....
Jag konstaterade också att kalenden med 2012 år breveter ligger ute på randonneurs.se
Nu blir det till att planera nästa års säsong! Ser ut att kunna bli en del cykling då också faktiskt...
När jag bokade frågade jag döttrarna om de ville följa med. Båda två stirrade på mig som om jag var en utomjording och sa unisont: "Åka och titta på dom där GAMLA - aldrig!"
Ja, Per och Marie är väl kanske inga ungdomar längre. Musikerna som var med var med redan på 80-talet och det var grått skägg och tunt med hår på huvudet på sina håll. Jag roade mig med att titta runt på publiken och konstaterade att; ja, de var nog med för 25 år sedan också. Till sist var det väl bara att konstatera att åren kanske inte gått spårlöst förbi på mig heller...
Musiken var det dock inget fel på och Roxette motsvarade de högt ställda förväntningarna!
Eftersom vi var i Malmö passade vi på att göra så där som så många svenskar gör men så få vill erkänna. Vi åkte över bron och vidare ner till Tyskland där vi spenderade ca 1,5 timma... Då hade vi köpt en årsförbrukning till en bråkdel av priset här hemma. Sedan vände vi och åkte hem igen - sinnesförvirrat egentligen.
Efter att ha ägnat söndagsförmiddagen åt städning drog jag på cykelkläderna fram på eftermiddagen. Resten av familjen var parkerad framför Idol-reprisen. Tur att inte min familj funkar som Idol - då vore jag nog utröstad för länge sedan...
Det var en härlig eftermiddag och jag kryssade mig fram på småvägar över slätten. Mest asfalt men även lite grus här och där. Det hann till och med bli mörkt innan jag kom hem - tur att jag har bra lyse på cykeln!
Det blir ju inte direkt ljusare av att jag har rökfärgade glasögon på mig - idiot....
Jag konstaterade också att kalenden med 2012 år breveter ligger ute på randonneurs.se
Nu blir det till att planera nästa års säsong! Ser ut att kunna bli en del cykling då också faktiskt...
onsdag 2 november 2011
Flickor från Barbados och gamla båtar
Det här är visserligen en träningsblogg men ibland måste man ta vilodagar också. Igår morse packade de flesta i familjen bilen och drog till Stockholm för lite shopping och annat.
Vi hann med ett besök på Bianchi Café förstås.
På kvällen drog vi iväg till Globen för att spana in Rihanna. Hon hade ställt in i Malmö dagen innan så vi var inte riktigt säkra på att det skulle bli av - men det blev det! Vi hade inte direkt varit först i kön för att få biljetter så vi fick vara nöjda med de platser vi fått tag i uppe vid taket eftersom det var utsålt.
Hmm, någonstans där nere är hon... Konserten var bra även om jag personligen tyckte att hon kunde lämnat sin gitarrist hemma...
På hotellet där vi bodde pågick det uppenbarligen en konferens som var starkt manligt inriktad...
Medan hustrun och äldsta dottern shoppade vidare gick jag och yngsta dottern på Vasamuséet. Ingen av oss hade varit där tidigare men det överraskade positivt. Vilket misslyckande egentligen - massor av jobb för att bygga båten och så har den bara seglat 1 500 meter...
Efter ett par dagar i huvudstaden satte vi oss i bilen och tog oss genom Stockholm i rusningstrafik - en upplevelse bara det.
Väl hemma bytte jag om och sprang i spåret i en dryg halvtimme. Såg inte en människa på hela tiden. Snacka om kontraster...
Vi hann med ett besök på Bianchi Café förstås.
På kvällen drog vi iväg till Globen för att spana in Rihanna. Hon hade ställt in i Malmö dagen innan så vi var inte riktigt säkra på att det skulle bli av - men det blev det! Vi hade inte direkt varit först i kön för att få biljetter så vi fick vara nöjda med de platser vi fått tag i uppe vid taket eftersom det var utsålt.
Hmm, någonstans där nere är hon... Konserten var bra även om jag personligen tyckte att hon kunde lämnat sin gitarrist hemma...
På hotellet där vi bodde pågick det uppenbarligen en konferens som var starkt manligt inriktad...
Medan hustrun och äldsta dottern shoppade vidare gick jag och yngsta dottern på Vasamuséet. Ingen av oss hade varit där tidigare men det överraskade positivt. Vilket misslyckande egentligen - massor av jobb för att bygga båten och så har den bara seglat 1 500 meter...
Efter ett par dagar i huvudstaden satte vi oss i bilen och tog oss genom Stockholm i rusningstrafik - en upplevelse bara det.
Väl hemma bytte jag om och sprang i spåret i en dryg halvtimme. Såg inte en människa på hela tiden. Snacka om kontraster...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)











