Säsongsavslutning

Idag var det dags för säsongsavslutning. Årets sista randonné - Linköpings 20-milare - stod på programmet.

Vi var tio startande vilket måste anses som godkänt med tanke på att det varit PBP och att hösten närmar sig med stormsteg. Väderprognosen lovade dock fint väder utan regn och rusk.


Snart dags för start!

Medvind från start gjorde att farten drogs upp. När det dessutom dök upp ett antal skyltar att spurta om blev det extra intensivt. Man vet ju att man får betala för sådan körning senare men man kan liksom inte låta bli...

Vid första stämplingen i Ringarum sken vi ikapp med solen och var så där underbart glada och nöjda som man kan bli när det rullar på rasande fart.

I Valdemarsvik stämplade vi på en riktig mack. Här kan man handla allt från grillkorv till bilkylare!

Ordentligt med fika blev det också och snart var vi redo att hoja vidare mot nästa stämpling.

Innan Falerum drog Kalle iväg i en långspurt. Jag låg på hans hjul och kände mig stark så jag tänkte att "DEN HÄR TAR JAG!". Jag gick förbi Kalle som inte svarade och hade bara en hjullängd kvar till skylten när Björn trycker sig förbi och kniper skylten. Bara att gratulera till en föredömligt upplagd spurt.

Efter den spurten var vi värda en "extra" fika i Falerum.

Efter att ha klarat alla uppförsbackar mot Åtvidaberg svängde vi av för att ta oss till Rimforsa. Här var det dock fullt med löpare på vägen. De var ute och sprang Bysjöloppet. Vi hejade så mycket vi kunde och tutade vidare.

Nästa stopp var Rimforsa och sedan var det bara fem mil hem. Farten i början, motvinden och backarna började nu ta ut sin rätt. Det var en del slitna ben så vi sänkte farten lite grann.

Efter åtta och en halv timme var vi tillbaka i Linköping - glada, nöjda och...

...kanske med lite krampkänningar hos en del av oss.

Kalle drog upp spurten åt mig för Linköpingsskylten. Jag hade bara att gå förbi och ta den. Det var bara det att när jag gick ut i vinden talade fröken mjölksyra om för mig att minsann inte skulle bli någon omkörning här inte. Vänligt, men bestämt, lade hon tillbaka mig på Kalles hjul och där blev jag kvar förbi skylten.

Summa summarum så var det en riktigt mullig runda med bra väder, trevligt sällskap och en lagom blandning av lek och allvar. Ett riktigt glädjepiller att drömma om under vinterträningen. Stort tack till alla som var med!