I don't like your new phone

I don't like your new phone mr Ollila. I somras slutade min Ericsson fungera normalt och därför plockade jag ut en ny. Det blev en Nokia E52 eftersom det var den som jag hittade med längst batteritid.

Det är bara det att den jäkeln är omöjlig att lära sig och förstå hur man ska hantera. Jag tycker själv att jag är åtminstone normalbegåvad men nu har jag - två gånger - lyckats missa söndagsträningen med Maif för att jag har försovit mig. Jag har trott att alarmet varit inställt men icke - något elände har hänt som jag inte har haft kontroll över.


Istället för cykel till Motala blev det promenad med hunden. Vi hittade en annan hundägare som hade fri tillgång till köttben och Tara fick med sig ett hem. Det släppte hon inte på hela förmiddagen...

Efter lunch vinterkittade jag min CX och stack iväg på en runda.



Efter bara någon mil ringde hustrun och meddelade att om jag ville ha mat så var det dags att pallra sig hem. Eftersom jag är en usel kock valde jag en kort väg hem för att komma i tid till middagen...



Ägnade resten åt dagen åt min nyinköpta bok - få se om jag har något att lära...

Dagens tur:

http://connect.garmin.com/activity/55041761

Höstfärger

Idag visade termometern på +10 och vinden var måttlig - som gjort för en tur med racern med andra ord. Eftersom det nog inte blir någon mer runda på den cykeln i år tyckte jag det skulle vara kul att få avsluta lite lugnt och fint.

Eftersom vi hade personalfest på jobbet igår fanns det även andra skäl att låta det bli en lugn runda...

Även om vissa av vägarna påminde lite om cyclocross så var det på det stora hela torrt och fint.


Dagen till ära var min Trek uppsnofsad med en Gilles Berthoud sadel. Det var Kalle som hade haft vänligheten att låna ut sin till ett litet test. Jag är lite sugen på att investera ett antal kronor i en dylik för att rädda bakdelen på de lite längre rundorna. Eftersom jag har 60-milaren i somras i färsk minne vet jag att en bra sadel kan göra skillnad.

Den som vill ha en hårt race-stylad cykel gör sig nog inte besvär men har man kört lite längre lopp vet man att det är klokare att lägga utseendefixeringen åt sidan och åka bekvämt.

Testet utföll till belåtenhet - det kanske kan bli ett litet inköp...

På vägen hem passerade jag Älvestads kyrka. Den brann ner för ett par år sedan men nu är den snart återuppbyggd igen.

Lite data från turen:

http://connect.garmin.com/activity/54855541

En 60-milare

Vad gör man när väderprognosen säger dagsregn och mina tjejer tjatar om allt som behöver handlas?

Drar till Ullared förstås.
Det var några år sedan jag var här och jag kunde konstatera att det finns mer grejer än någonsin att handla.

Efter några timmars heavy shopping såg jag ut så här (och ja - det är våra kundvagnar i bakgrunden - båda två...)

Det var tungt som det värsta långpass. Det var det ju också - nästan 60 mil fram och tillbaka i bilen.

Medaljtyngd!

Den här veckan har jag tagit det lite lugnare med träningen med bara ett par spinningpass och några enstaka mil på cykeln.

I torsdags kväll var jag inbjuden till Örebrocyklisternas medlemskväll. På väg till Örebro passade jag dock på att titta in här:

Ett antal kronor fattigare men ett par nya vinterskor rikare drog jag sedan vidare till Örebro. Jag hade fått en vägbeskrivning av Börje och som den sanna randonneur jag är hittade jag givetvis lätt...

Jag fick hämta Super-randonneur medaljen ur Börjes hand.

Här är hela serien - snygga eller hur!

Idag blev det vintercykel igen. Höstregn och gråkallt men totalt 45 km i varje fall på varierande underlag.

http://connect.garmin.com/activity/54044625

Söndagscykling

Efter gårdagens firande av, i tur och ordning, min dotter och mina 1 000 mil var det lite tungt att gå upp i morse och sätta sig på cykeln. Det lockade att vända på sig och somna om. Jag kom dock både upp och iväg och efter 1,5 mil motvind var jag på plats till kl 9:00.

Idag var vi 13 som startade men ganska snart vände en så det blev 12 stycken som följde med hela vägen.
Roger, som känner till vartenda tallbar inom tio mil från Motala ledde ut oss i skogen. Som vanligt tog det ungefär en kvart innan jag var helt lost. Alltid lika kul att komma hem och titta på GPS-kartan var man har varit. Det blev många små skogsvägar, stigar och plötslig åkte vi tvärs över gårdsplanen hos någon skogsbonde - man vet liksom aldrig vad som händer.

Gustaf körde punktering mitt inne i mörkaste skogen men var lika glad ändå.

Han fick nämligen mekanikerhjälp med att fixa punkteringen.

Mot slutet var det som vanligt en del trötta ben både här och var men det kändes bra att summera 103 km på mätaren!

Lite GPS-data också:

http://connect.garmin.com/activity/53302328

Var är fanfarerna?

Hemma bakades det tårta i morse. Jag trodde det var för att fira mig ända tills jag kom på att det skulle bli fest för äldsta dottern idag. Hennes "Super-sweet sixteen".

På eftermiddagen tog jag en cykeltur - väl medveten om att den skulle bli historisk.

Idag passerade jag årets milmål, 1 000 mil på på cykel. Då räknar jag bara utomhusmilen; ingen spinning eller rulle i garaget.

Jag hade nästan trott att publiken skulle stå vid vägkanten - göra vågen, blåsa fanfarer, ropa hejaramsor, köra cheerleading...det enda jag hittade var kanalbolagets får. Får väl hålla tillgodo med dem.

Misshandel

Idag var det dags för årets första gruppass på vintercykel. Start kl 9.00 från IP som vanligt.

Hade räknat med bra vind in eftersom det har blåst ostliga vindar i flera dagar men det slog helt fel. Blev 1,5 mil rejäl motvind som uppvärmning.

Vi var någonstans mellan 15-20 pers som samlats med vintercyklarna redo.

En kul grej med vintercyklandet är att det tar en till ställen man aldrig varit på i hela sitt liv - trots att jag är född och uppvuxen i Motala. Helt plötsligt idag var vi på en kanonfin badstrand norr om Motala. Niklas kunde inte motstå frestelsen utan lade sig ner i sanden en stund...

Själv gick jag fullständigt i diket mot slutet och fick köra lugnt och försiktigt de 1,5 milen hem för att vara säker på att orka. Kanske var det motvinden in till stan i morse. Kanske var det cykeln, dubbelt så tung med dubbelt så breda däck. Kanske var det de sugande skogsvägarna eller kanske var det bara en kass gammal gubbe som inte orkade mera...

När jag var på väg hem funderade jag på om man kan anmäla sina cykelkompisar. Borde väl falla under brottsrubriceringen misshandel, eventuellt grov...

Hade tänkt bära in ved i eftermiddag - det tänker jag inte göra! Får bli ryggläge i soffan istället.

Dagens runda:

http://connect.garmin.com/activity/52383749

Sista racerpasset?

Kanske var det sista racerpasset som gick av stapeln idag. Hösten är här på allvar och det är kallt och eländigt ute även om eftermiddagen idag bjöd på härligt väder i solskenet. Här på väg in i Skänninge.

Vintercykeln är kittad inför första klubbträningen på vintercykel som går av stapeln imorgon.

Känner mig lite nere...

Fyra dagar cykel och en dag löpning den här veckan. Känns bra - knappt 29 mil i sadeln vilket är godkänt när vi är inne i oktober. Jag har inte så där väldigt långt kvar tills årets "milmål" är nått.

Det känns att hösten är här. Kallt och kyligt men hög och klar luft fylld med syre. Jag är dock en sommarmänniska och längtar redan till våren...

Vackert är det ju - både med färggranna träd och vid vattnet.

Idag var tanken att jag som vanligt skulle åka och söndagscykla med klubben. Lyckades dock försova mig - något som aldrig hänt mig inför en söndagsträning. Tog en runda själv istället i blåsten.

Hittade en mjölkkruka längs vägen. Kossorna i bakgrunden visade sig dock inte vara några kossor utan tjurar...Väl hemma igen hittade jag min kompis Tara - hon hade en vilodag idag också...

Funderar på att gå och köpa ett gymkort i veckan som kommer så jag kan fylla på med lite spinning i veckorna om jag inte orkar hålla i min cykelpendling när det blåser snålt och kallt över slätten.

Eftermiddagen idag ägnades åt att köra in ved inför vintern - allt för att överleva dessa eländesmånader. Suck...