Lördag morgon halv fyra. Klockan ringer - uppstigning och in i bilen för att åka till Örebro för femte gången den här säsongen. Det + tre randonnéträffar gör att jag kan den där vägen ganska bra nu...
Den här helgen var det dags att fullborda brevetserien med en 60-milare. För att få lite extra erfarenheter hade jag bestämt att köra nonstop för första gången.
Vi var åtta gubbar som startade och drog iväg mot första stämpeln i Askersund. Vädret var varmt och gott och det var kortbyxor och kortärmat som gällde redan tidigt.
Ett par tre kilometer efter Askersund vände plötsligt Krister - hans väska låg kvar på macken. Det blev ett rejält tempopass för honom när han körde ifatt oss igen.
Vid andra stämlingen i Kristinehamn var Krister tvungen att svalka sig med en glass.
Vi rullade på bra upp till Filipstad för tredje stämpeln. Här smakade det bra med lite mat innan vi tog oss an backen uppför. Just backen blev för mycket för en av oss som ville ta det lite lugnare. Då var vi sju kvar i huvudklungan.
Med elva mil till Vansbro och till synes ändlösa vägar är det lätt att tycka att det känns lite tröstlöst... Tur att det fanns möjligheter till ett glasstopp i Lesjöfors.
I Vansbro stannade vi på Shell-macken med den sämsta sorteringen av snabbmat någonsin. Geir fick tag i den enda korven som var kvar.
Man kan konstatera att det går åt en hel del Coca-Cola på ett sådant här lopp...
Hela Vansbro var fullt av motorintresserade som cruisade runt med bilar, motorcyklar och allt möjligt.
I Mockfjärd efter 36 mil lämnade vi av de tre som skulle sova. Vi fyra som var kvar bet ihop i motvinden mot Falun. Där blev det en efterlängtad matpaus på en pizzeria.
Vi åkte från Falun vid 22-tiden och nu började mörkret komma. Vi var förberedda för en lång natt och drog på oss västar och tände lyset. Jag testade min navgenerator för första gången och kan konstatera att det var fruktansvärt bra lyse - som halvljuset på bilen ungefär. Bilarna vi mötte slog av direkt.
Utanför Hedemora sprang det upp en grävling på vägen. Jag skrek för att varna de andra men då blev grävlingen så rätt att han vände direkt.
Vi rullade på i hårt tempo hela natten. Här tog vi dock en liten paus vid vägkanten.
Vid sista stämpeln i Lindesberg hittade vi en pizzeria som just höll på att stänga. De fick stämpla och sälja ett par Cola till oss.
Vi fräste på mot Örebro och trots en omläggning av banan som gjorde den några kilometer längre insåg vi att under 24 timmar var inom räckhåll.
Det höll dock på att gå åt skogen när en räv hoppade upp framför mig. Den var så nära att jag nästan körde över svansen på den.
Vi sladdade in vid klubblokalen med kvarten tillgodo på "drömgränsen" ett dygn. Jag var trött men supernöjd - stort tack till alla som var med och speciellt till de tre som var med och hjälptes åt genom natten.
Tyvärr hade jag tagit fel kabel till min GPS så den lade av någonstans kring Lindesberg. Total cykeltid blir ca 20 timmar och resten är tid för mat och stämplingar. Ungefär som två tiotimmars Vätternrundor på varandra alltså.
Efter lite sömn var det dags för hemfärd och nu sitter jag här och har ont i benen, bakdelen och under höger fot. Hade tänkt be hustrun om lite massage men eftersom hon trillade av hästen igår är hon ungefär lika stel som jag så jag vågar inte ens fråga.
