Lerinpackad

Vad gör man med en ledig lördag? Ja leka runt lite i skogen är ju inte fel. Det blev en tur till Borensberg på MTB:n. Småvägar dit, milspåret och så hem igen på grusvägarna genom skogen.

Riktigt skitigt var det och kul som tusan förstås!

Vem vet - med all den där lerinpackningen kanske man kan bli riktigt snygg också!

Och det var ju inte bara jag som blev lerinpackad förstås - fram med vattenslangen...

Om lördagen var en övning i skitig cykelåkning så blev söndagen lite mer finåkning. Jag tog en liten runda ute på slätten i blåsten. Det var rätt stor skillnad på med- och motvind idag.

Det är härligt ändå på något konstigt sätt. Fast det kan kännas riktigt tungt när vinden är mot och regndropparna blåser i ansiktet känner jag mig stärkt av att klara av att vara ute och köra. Kan inte förklara det där riktigt - det är nog en känsla man måste uppleva.

Inget ont om spinning eller trainer men för min del så föredrar jag ändå att vara ute.

Erfarenheter

Jag har ägnat sista månaden åt lite mera löpning än normalt (lite mer - dock inte särskilt mycket).

Jag tycker egentligen att löpning är självplågeri men tillfredsställelsen att bli bättre och bättre är underbar. Det gäller bara att komma över det där första jobbiga trappsteget.

I förra veckan sprang jag i elljusspåret här hemma. Det är bara 1620 meter långt och inte särskilt jobbigt heller. Efter en halv kilometer mötte jag Calle. Han är drygt 20 och en gång i tiden var jag hans fotbollstränare. Det festliga med att möta någon i spåret är att man möts två gånger per varv. Har man lite koll var så ser man också vem som springer fortast. Det håller man förstås järnkoll på... De första två varven var jag långsammare men sedan började jag vara den som höll högst fart...moget...

Jag brukar springa fyra varv i spåret, d.v.s. ca 6,5 kilometer. Jag brukar hålla ett stadigt tempo på ca 4,45/km. Det varierar sällan mer än 5 sekunder/km. Den här veckan har jag dock kört två pass på dagar där jag inte hunnit med att äta någon lunch och därför haft ett rejält energiunderskott när jag kommit till spåret.

Helt plötsligt har jag legat på 20 sekunder sämre/kilometer än tidigare. Normalt brukar jag kunna öka sista varvet men den här veckan har jag avslutat passet i dvala istället. Viktig lärdom att ta med sig - se till att äta ordentligt...

Lite så här har det sett ut på slutet:

Härliga höst!

Ja, hösten och jag är inte kända för att gå ihop precis. Jag brukar ha mitt sämsta humör när höstvindarna börjar blåsa, frosten biter i gräset och mössen kommer krypande in.

Men idag var ett undantag. Härligt höstväder fick gubben att mysa rejält. Lägger man på en runda med vintercykeln på vägarna över slätten så känns ju dagen fulländad.

Det är vackert över Svartån!

Det är inte bara jag som gillar småvägarna på slätten. De som ägnar sig åt motorburen idrott ska ju ha sitt också. Den här vägen funkade idag men kanske lite vågat att ta den på lördag...

Det blev en omväxlande tur på både asfalt och grusväg. Kalasunderlag båda två.

Lite farligt blev det på ett ställe...

De här höstrundorna kan vara riktiga pärlor, som idag. Formen är långt borta men det är också långt till nästa säsong så det gör ingenting. Jag cyklar lugnt och städat och bara njuter av upplevelsen och glädjen av att röra på sig. Nästan som poesi det här...

Tillbakalutad

Jag fortsätter med att vara en av tillvarons "lazy cats". Tre träningspass den här veckan bygger inte på formen direkt men det känns ok ändå att ta det lite lugnt.

Jag har bland annat ägnat den insparade tiden åt att skruva ihop min CX för vinterföre. Det är investerat i skärmar, ett nytt framhjul med navgenerator + ny framlampa. Tänkte bygga framhjulet själv först men lyckades hitta ett färdigt billigare än vad delarna skulle kostat - inte mycket att fundera över alltså.

Idag var jag med familjen till Ikano-huset - bara det ett träningspass i sig. På eftermiddagen tog jag mig dock samman och tog en runda. Härligt höstväder med ganska lätta vindar - må det dröja länge innan vintern kommer...

Motivationsproblem

På den här sidan har aktiviteten varit rätt låg senaste tiden. Det har inte direkt funnits något som jag tyckt varit värt att skriva om och om jag ska vara ärlig så har väl motivationen varit lite sådär - både för skrivande och träning.

Efter PBP har jag haft lite svårt att komma igång igen med cyklingen. September blev en bedrövligt dålig månad med bara ett 40-tal landsvägsmil. Jag har försökt pigga upp mig med lite annat smått och gott istället.

Jag har t.ex. varit i Köpenhamn och hälsat på en sjöjungfru.

Där hittade jag också en intressant cykel i en läderaffär. Kolla ram, kedjeskydd, framgaffel; ja i stort sett allt är klätt med läder. Här vaxar man inte cykeln, istället får det bli läderfett när man ska göra cykelvård.

Jag har också lattjat runt i skogen bland stenar, rötter och gyttja med min MTB.

När jag väl har kommit ut på racern har jag gärna jagat bra draghjälp...

Idag tog jag mig dock samman och körde in till Motala för lite cykling med Maif. Vi var tolv tappra som dök upp och drog iväg på småvägar över slätten.

Farten var ganska hög och vid ett tillfälle, när det gick sådär 40 km/h, tänkte jag att det här är ungefär så fort som det ska gå på Vätternrundan nästa år...

Eftersom jag hade lite bråttom hem idag skippade jag fikat. Jag fick med mig Claes hemåt också. Jag sa till honom att det vore snällt om han inte tog slut på mig fullständigt. "Ingen fara" sa Claes "jag börjar bli lite mör i benen." Sedan satte han av i 37 km/h i motvinden hemåt.

Jag tog kanske två km förning på de två milen hem till mig och ändå var jag rejält trött när jag kom hem. Men någonstans kände jag mig riktigt nöjd, glad och lite mer motiverad inför den långa vintersäsongen.

Nu återstår bara ett par små saker innan jag lägger PBP bakom mig. Då blir det också dags att byta undertext till den här bloggen. Jag har en liten tanke om mitt nästa cykeläventyr - få se när jag bestämt mig...