Långpass, stark utveckling och inspiration

Ja det där blev mycket på en gång men vi tar det från början i tur och ordning.

Igår var det planerat långpass på cykeln. Jag hade ställt undan min cross med dubbdäck för lite välbehövlig renovering och istället plockat fram min gamla MTB från 2002. Den är "nedgraderad" till vintercykel sen ett par år tillbaka men ironiskt nog är det kanske den cykel jag har som funkar allra bäst. Efter att ha gått igenom den ordentligt innan förra vintern går växlarna rent och fint och bromsarna tar som en dröm.

Eftersom vinden var minst sagt elak ute på slätten drog ja mig upp i skogen norr om Motala. Det här är ganska okända vägar för mig så här var jag nära att villa bort mig innan jag kom ut på rätt väg igen. Där solen kom åt grusvägarna sög det fint - som att köra med bromsen i konstant.

Här och var fanns det lite is också. Det blev inte värre än lite bakhjulssläpp så det var ingen fara.

På slutet var jag riktigt krokig. En kombination av överklädd och för lite energi gav mig en rejäl hammare strax innan jag kom hem. Kramp i låren och vaderna och rejält slutkörd. Den här bilden säger väl det mesta...

Tanken var att jag skulle cykla idag också. På förmiddagen gick jag dock ut i garaget och satte igång med att byta bromswire och klossar på min CX. Eftersom jag håller på att lära mig meka själv är det spännande varje gång att se om det går att få ihop det (plocka isär brukar aldrig vara något problem...).

Det drog ut på tiden men till slut hade jag fått dit vajern till bakbromsen - verkligen stark utveckling på mina mekkunskaper! Jag är stolt!

Det är bara att konstatera att jag får ta fram skämskudden. De här är riktigt slitna...

Eftersom det tog ganska lång tid så tog jag en löprunda på eftermiddagen istället. Knappt 15 km i vackert väder som påminner om att våren är på gång.

Jag var dessutom lite inspirerad för löpning idag. Jag har följt Mia Thomsens blogg den här helgen. Hon har varit i Espo i Finland och sprungit ett 24-timmarslopp. Hon klarade drygt 185 km om jag läser rätt i resultatlistan och det blev hon bästa svenska på. Det är bara att ta av sig hatten och buga - fantastiskt bra jobbat! Att hon dessutom hann med att blogga under loppet gjorde det bara ännu bättre!

En som hade vilodag idag var min hund. Hon slocknade i solen på ett trappsteg  i trappan upp till övervåningen. Såg rätt ok ut det med.

Imorgon blir det spinning!

Söndagsrunda

Lite trött efter gårdagens långpass drog jag iväg i motvinden imorse också.

Jag tog motvinden först så jag skulle kunna njuta på hemvägen.

Lagom tills jag hade vänt upp i medvinden såg jag tre gul/svarta tröjor längre fram. Jag började givetvis jakten omgående. Lagom tills jag bara hade ett 100-tal meter kvar svängde de vänster där jag tänkt att köra rakt fram så jag lade ner. Rullade lite lugnare hemåt istället.

Väl hemma hittade jag hunden som fick lite manikyr.

Summerar ca 16 mil på cykeln i helgen. Känns helt ok!

Tresiffrigt

Dagens träningspass var inplanerat som "distanspass". Jag försökte få med mig ett par närboende cyklister men de hade båda rimliga bortförklaringar.

Målsättningen med dagens pass var tresiffrigt, d.v.s. mer än 100 km. Jag hade funderat på en runda som jag trodde skulle vara i närheten av denna distans med en liten fika ungefär halvvägs.

Jag stack iväg strax efter nio i morse. Jag var beredd på lite tuffa tag eftersom väderprognosen lovat ganska mycket vind och eventuellt både snö och regn.

Härliga vintervägar!

Jag fick triss i väder tämligen omgående. Vinden i nyllet direkt, snöfall efter några kilometer som efterhand övergick i regn!

Jag fick också tillfälle att göra ett litet ryck. En lösspringande hund jagade mig en bit längs vägen. Det blev några väl valda ord till ägaren när jag började känna mig säker. Jag är visserligen ägare till en hund som inte alltid är helt lugn heller men jag tycker lika illa som alla andra om att bli jagad av okända hundar.

Jag trampade på i motvinden och plötsligt dök Omberg upp i fjärran. Det är inte världens högsta berg men idag var det insvept i molnen.

Det var lite kortare till fikat än jag hade planerat. Det gjorde i och för sig ingenting för jag började bli rätt mör. Jag stannade till på Centralkonditoriet i Väderstad och tog ett par koppar kaffe och en semla. Det här är ett av mina favoritfik och helt klart ett av de bästa i Östergötland. Passerar ni Väderstad - missa det inte!

Efter fikat vände jag upp mot Mjölby och fick sida med istället. Plötsligt leker livet och hastighetsmätaren går från 22 km/h till 32 km/h.

Jag passerade Mjölby och fortsatte gamla Riksettan mot Mantorp - en härlig pavésträcka. Den var dock isbelagd idag så det var jämnare än vanligt. Det stod skyltar om att köra sakta så jag höll igen lite...

När jag började närma mig hemma upptäckte jag att det skulle saknas ca 1,5 km för att nå 100 km så det fick bli en liten extrasväng på slutet också.

Väl hemma kröp jag ner badet och gottade mig åt årets längsta träningspass. Att jag dessutom passerade 100 utomhusmil på cykel idag blev en extra bonus. Jag ska försöka ha minst 600 mil i benen innan Sverigetempot och så här långt ser det bra ut.

Nya tag imorgon!

Hög puls och hästskit

Den här helgen gick i cyklingens tecken. Jag började på lördagen med en rejäl runda över slätten. Det blåste duktigt och som vanligt alltid motvind...

Var nära att bli överkörd av en Volvo V50 också. Han kom från en mindre väg - kastade sig ut utan att se sig för och fick plötsligt tvärnita när det råkade vara en cyklist framför motorhuven...

Den där incidenten fick mig att fundera på vad det är som gör att en familjefar med två barn i bilen missar att se en cyklist i fullt dagsljus iklädd illgul reflexväst. Ska man behöva köra med lyset på? Eller är det så enkelt att bilisterna helt enkelt inte är vana att se cyklister så här års överhuvudtaget - och med det finns vi inte i deras medvetande. Inte vet jag - men att hjärtat slog ett par extraslag där är helt klart. Kunde fått slut på hela den här säsongen och lite till om det velat sig illa.

Här och var var det ganska isigt. Tur dubbdäcken är på!

Söndagen däremot bjöd på strålande väder. Två - tre centimeter nysnö gav lite extra motstånd och det var inte alla småvägar som var välplogade direkt. Vinden var dock snäll idag och solen var framme och värmde mer än på länge!

Jag kryssade mig fram på lite diversevägar här hemma. Det är lite karaktärsdanande att aldrig vara mer än en dryg mil hemifrån. Det är lätt att ta en genväg istället för den planerade rundan. Idag gjorde jag dock tvärt om - körde ett par extrasvängar mot vad jag tänkte mig.

Det var lite mycket snö ibland - syntes inte minst på cykeln!

Eftersom hustrun låg nedbäddad i sängen hemma blev det jag som fick åka till stallet på eftermiddagen. Jag är numera en överdängare på att mocka hästskit.

En fördel är dock att man även inom denna sport kan gå runt i tajta byxor utan att väcka anstöt...

Skönt att vara på cykeln igen efter ett par kylslagna veckor där jag mest hållt mig inomhus på trainern eller i spinningsalen.

Något som inte riktigt fungerar är dock min löpträning. Jag har fortfarande känningar i mitt högerknä. Med det som en rimlig bortförklaring ställer jag in min medverkan i 6-timmars i Skövde den 10 mars. Jag kastar in ett träningsläger på Gran Canaria istället och väntar med ultradebuten i löpning.

Den 1 oktober (?) går Holaveden Ultra mellan Gränna och Tranås. Jag ska försöka mig på den istället. Det ger mig möjlighet att redan nu koncentrera mig 100% på Sverigetempot och samtidigt gott om tid att förbereda löpningen under sommaren.

En lycklig man!

Åkte och hälsade på min gamla mamma som ligger på lasarettet idag. Innan jag stack iväg packade jag träningsväskan med kläder för styrketräning. När jag stod där och packade slängde jag ner spinningskorna och ett par cykelbyxor också, ifall att jag skulle hinna...

Jag åkte till gymmet och kom lagom till att dagens spinningpass var slut. Det stod dock ett helt gäng cyklister från Borensbergs IF Cykel och väntade på att köra sin klubbspinning i lokalen.

Jag hade verkligen tur ikväll. En cykel blev över och jag fick hoppa med och köra.

I Maif CK brukar vi ofta tycka att vi har varmt när vi kör spinning. Det var dock ingenting mot dagens övning. Efter fyra minuter rann svetten över hela kroppen. Vattnet var slut efter halva passet och speglarna i lokalen dröp av kondens efter bara en liten stund.

Det blev ju inte sämre heller av att det var ett kanonpass som avslutades på allra bästa sätt med fyra rejäla fartökningar. Jag skruvade på och gick från krampkänning till spyfärdig på ett ögonblick - underbart...

Tack till er BIF:are för att jag fick vara med - klart bättre än styrkemaskinerna!

Smygspinning och besvarad kärlek

Nu när rysskylan slagit till ordentligt och termometern utanför mitt fönster bottnar ur på -17,9 grader gäller det att hitta alternativa träningsmetoder. Jag har aldrig varit förtjust i kyla och när kvicksilvret ligger under -7 - 8 grader är utecykling inte att tänka på.

I veckan som gick var jag därför och införskaffade ett kort som gav mig möjlighet att styrketräna på Korpens gym i Borensberg. Det är inte världens mest flashiga gym men duger gott åt mig. Jag är inte någon vidare styrketränare heller men jag lyckas i varje fall klura ut hur jag ska använda motionscykeln, crosstrainern, löpbandet och roddmaskinen som finns där.

I helgen har jag också gjort ett försök på styrketräningsmaskinerna. Det gick fint det också. Jag använde alla utom en som jag inte kunde komma på hur jag skulle göra med. Den såg ut som en stol med ett par degkrokar i nackhöjd...

Efter att gjort mig till åtlöje bland styrketräningsmaskinerna (ni vet jag är en sådan där som måste flytta ner viktsprintarna efter att jag använt maskinen för att det inte ska synas hur svag jag är...) smög jag förbi spinningsalen. Den var både öppen och obefolkad varför jag smög in och satte mig på en av cyklarna. Drog fram en lämplig låtlista på Spotify och körde på.

Det blev ett kanonpass. Svettig och lycklig klev jag av cykeln en dryg timma senare efter både lite "backar" och intervaller.

Nyduschad och fin åkte jag sedan hem. Mötte en av mina älsklingar i dörren. Att jag tycker om min hund är ju ingen hemlighet men jag tror att kärleken är besvarad...

Förresten är det inte så svårt att bli älskad av den damen. Ge henne något att äta - vad som helst - så är du hennes för evigt.

Kyla förresten. Det får mig att tänka på när jag skulle åka Vasaloppet för några år sedan. Jag låg och halvsov på en madrass i Sälens skola natten innan start. Jag var lite nervös och drömmarna blev något bisarra. Jag drömde att jag vaknade på morgonen och innan jag skulle åka ner till starten i Berga by tittade jag på termometern - den visade -100 grader. Hoppas vi slipper sådan kyla i varje fall...

I övrigt har jag bekymmer med mitt högerknä. Jag har förmodligen gått på löpningen lite för hårt och frågan är om jag vågar försöka mig på mitt Skövdeäventyr eller om jag planerar om i mitt schema - ska fundera på det under veckan som kommer.