I våras plågade jag Anders på vår pendlingscykling till och från Linköping. Jag tränade för Sverigetempot, hade många mil i benen och formen var bra. Efter Sverigetempot har våra formkurvor gått åt olika håll kan man lugnt säga. Anders har trappat upp träningen. Pendlingscyklat och kört Cykelvasan på kanontid under tiden som jag har ägnat livet åt att måla hus, putsa trädgården och äta mig tjock och fet.
Klockan åtta i morse stod jag hemma hos Anders för en liten runda med MTB på skogsvägarna runt Borensberg. Det skulle handla om mysrunda men med tanke på att skicket på cyklisterna var lite olika så förstod jag nog att det skulle svida en del innan vi var hemma igen.
Redan i första riktiga backen fick jag släppa lucka och även i övrigt var min andning något mer ansträngd än Anders. Det berodde nog både på att jag var ovan på cykeln men också att vi hade en hel del att snacka om eftersom det var ett par månader sedan vi cyklade ihop.
Efter att ha tagit vägen längs med Göta Kanal hem, träffat lite fårskallar och avslutat med riktig skogskörning var jag rejält trött. Samtidigt var jag sådär nöjd med mig själv som man bara blir efter ett rejält träningspass. Det var trots allt en stund sedan jag körde nästan tre timmar i sträck.
När jag kom hem hade resten av familjen gått upp också och efter lite städning tog vi en tur till stallet. Där blev det dagens andra träningspass med lite ridning.
Lite lagom mör i kroppen nu - får väl göra som hunden.
