En sjö som gjord för att cykla runt

I början på veckan pratade jag och Kalle om att vi kanske skulle kunna ta en långrunda till helgen. Vi skickade ut meddelanden via mail, Facebook, hemsidor och lite varstans där vi kunde komma på. Rundan som stod på programmet var just Rundan - d.v.s. runt Vättern.

Det dök väl inte upp så jättemånga åksugna direkt...

Ja, ja - två randonneurer backar ju inte så det var bara att rulla på söderut. Härlig medvind gjorde att vi åkte och småpratade i 40 km/h - det går lätt det här!

För dagen var jag uppklädd i ny, kroatisk, cykeltröja med ännu fler glada gubbar på.

Helt plötsligt var vi i Gränna. Där passade vi förstås på tillfället att gå på kondis.

Jönköping nådde vi på 3,20 inklusive fika så jag började fundera på vad jag skulle hinna göra när jag kom hem. Kanske klippa häcken, gräsmattan och rensa alla rabatter...

I Jönköping har de en fin sandstrand (dock inte lika fin som i Motala). Här om inte förr insåg man att det skulle komma att bli betydligt jobbigare på västra sidan av sjön.

Det blev det också. Motvinden ven runt öronen och farten sjönk en hel del. Strax innan Hjo gick dock Kalle fram och tog en monsterförning i 36-37 km/h. Väl i Hjo stannade vi ock köpte glass och som ni kan se av skärpan på fotot skakade jag fortfarande.

Någon mil efter Hjo var jag framme och körde. Plötsligt kände jag hur krafterna började sina i benen och t.o.m. knoppen blev som bortdomnad. Jag sa till Kalle att han nu var på väg att bevittna en riktig bonk de luxe. En tjugominutersförning från Kalle, en hel bar och en halv flaska vatten senare var jag dock tillräcklig människa för att ta mig till pizzerian i Karlsborg där vi stannade för lunch.

Efter pizzan var man som ny igen. Kalle fortsatte mosa på och även jag kunde vid något sällsynt tillfälle hålla farten uppe.

Äntligen nådde vi Hammarsundet och den efterlängtade medvinden. Krafig motvind rakt i nyllet i 15 mil kan ju få även den mest ärrade cyklist att tappa sugen.

När vi närmade oss Övralid sa jag på skämt till Kalle "Vi kanske ska ta Övralidsbacken också?" "Javisst" svarade han. Sagt och gjort! Den där backen är kanske inte så lång men den är fruktansvärt brant. Med 30 mil i benen går det ganska tungt faktiskt.

Väl uppe fick jag kramp i baksidan på bägge benen och var tvungen att sträcka ut en smula...

Efter backen körde vi faktisk lugnt och försiktigt - otroligt moget för att vara oss. Snart närmade vi oss Motala. Vi hade en åktid på ca 9,20 h runt Vättern (inklusive backen) och totalt tog det närmare tolv timmar med alla fika-, mat- och colastopp som vi gjorde.

Idag söndag vaknade man rätt så mör i benen. Men eftersom det var söndagscykling kl 9.00 som vanligt var det bara att dra iväg. Jag cyklade 16 km in till Motala i otroligt lugnt tempo för att få igång benen.

Väl tillsammans med ett 20-tal andra ökade farten betydligt. Vi satte kurs mot Omberg och fika vid Stocklycke. Medvind dit gjorde att farten tidvis var mer än hög.

Det märks att det finns många cyklister i Motala som har bevarat formen efter Vätternrundan. Det är inte bara en som kan gå upp och ta monsterförningar utan varenda en av oss 20 som var med idag kan verkligen trycka på när det behövs.

På väg hem blev det två punkteringar. Det var nästan lite skönt med en stunds vila faktiskt... Snittet blev drygt 34 km/h idag och eftersom jag kör till och från stan fick jag ihop 144 km.

Det var tredje veckan i rad med över 60 mils cykling så nu börjar jag känna mig ganska nertränad. Nu kör jag hårt i veckan som kommer också och sedan sänker jag distansen och tempot två veckor innan PBP för att vara i kanonform (eller något ditåt....).