Genrep inför PBP

Dags för generalrepetition inför PBP. Uppstigning tidigt på torsdag morgon - första semesterdagen - för att dra upp till Örebro. 100 mil brevétlopp stod på programmet. Väderprognosen lovade sol dag ett och risk för regn dag två och tre. Själv hoppades jag att det här var det enda regn jag skulle behöva se...

I Örebro hade Börje genomgång av den första etappen. Start i Örebro och vidare mot Hjo, Gullspång, Filipstad och sovstopp i Lesjöfors. Lasse blev intervjuad av Radio Örebro medan vi andra lyssnade uppmärksamt.

Vi var elva startande. Ett blandat gäng men mest erfarna randonneurer som passade på att liksom jag ladda upp inför PBP.

En bit efter Askersund sprack det upp i två grupper. Eftersom jag låg och pratade i den sista gruppen fick jag köra ifatt lite grann. Här har jag dock fått ögonkontakt med "utbrytarna".

Första stämplingen var i Hjo. Vi tankade på med lite kaffe och drog vidare.

I Töreboda tog vi lunchpaus på en kinarestaurang. Vi laddade in så mycket mat vi kunde och sedan satte vi oss på sadeln igen.

Efter att ha varit totalt ouppmärksam på att vi närmade oss Gullspångsskylten förlorade jag den till Henrik. Den minnesgode kanske kommer ihåg att jag snöt den framför en CK Hymer - cyklist på 30-milaren. Då skickar de fram en ny fräsch gubbe bara så där! Ska det vara så va?

I Kristinehamn smsade Ari till Börje att vi var i Filipstad. Visst körde vi rätt fort men inte riktigt i det tempot. Torde ha skapat viss förvirring ...

Sista 35 km gick i ett rasande tempo. Här är min hastighetsmätare på slätan ca en halvmil innan Lesjöfors. 35,5 mil med ett rullsnitt på 32,9 km/h visar att vi inte låg på latsidan direkt.

Det blev morgon även dag två och dags för en nystart kl 7.00. Börje berättade om dagens etapp som visserligen var kortast men som hade flest uppförsbackar.

Regnet hängde i luften redan från början men det vatten vi fick på oss kom, till att börja med, från vägbanan.

Första stoppet i Vansbro. Här blev det fika på kondiset!

För den som ska simma Vansbrosimmet nästa helg kan jag meddela att det är 18,5 grader i vattnet och att björken där ni svänger upp i Västerdalälven står kvar!

Efter Vansbro fick vi tre rejäla regnskurar på oss. Det var varmt så man frös inte direkt men det var rätt obehagligt med allt regn som stänkte upp från vägen.



I Djurås tog vi ett snabbstopp vid macken. Här träffade vi en cykelintresserad som pratade lite. Han frågade om vi hade cyklat Vätternrundan. "Bara några stycken av oss." blev svaret. Vätternrundan är så inarbetat i folks medvetande att i stort sett alla man pratar med sätter det som referens för det riktiga kraftprovet på cykel. Ari fortsatte samtalet en smula ironiskt när han sa: "Det är ju fruktansvärt tufft runt den där sjön. Man ska ju över Kaxholmenmassivet och allt..."

Vi tutade på mot Falun och Lasse ledde oss genom Norra Amsberg. Här har de en automatisk fartkamera som skrek åt oss att sakta ner. Vi körde minst tio km/h för fort!

På väg från Falun till Hedemora pyste det till i Aris framdäck och rundans första punktering var ett faktum.

Med tre mil kvar till dagens sovstopp, Sala, small det till så jag trodde någon blivit skjuten. Det visade sig vara min slang i bakhjulet som exploderat så kraftigt att däcket lämnade fälgen. Första reservslangen jag stoppade i var trasig men som tur var hade jag två med mig. Jag hade dessutom ett gäng starka kompisar som kunde pumpa så vi kunde snart köra vidare.

Summerade dag två med ca 32 mil och ett rullsnitt på 32 km/h. Det visar att man fick jobba även den dagen! Hårdast var dock Micke som bytte kläder i Sala, sade hej då, och trampade de sista 33 milen hem utan att sova.

Omstart dag 3 igen. Den här dagen skulle visa sig bäst beskrivas som "a pain in the ass" för undertecknad. Vid starten var jag i varje fall glad!



När vi satt och åt frukost sade Ari något som jag satt och funderade på under dagen när det var som värst. Han sa "Undrar hur många dagar man skulle kunna hålla på att köra 30 mil om dagen innan kroppen säger ifrån."

Det här skulle man kunna göra något kul av. Vad sägs t.ex. om en Vättern Runt varje dag i en hel vecka. Omstart varje morgon kl 7.00. Körning med randonnéstuk, d.v.s. självförsörjning. Man får hänga med på så många man vill men extra plus i kanten till den som klarar alla sju. Vi kan kalla det "Vättern hell week" eller något. Någon som vill anmäla sig nu på direkten?

Tillbaks till vår lilla 100-milare. Efter 15 km punkterade Henrik bakhjulet så det var bara att byta slang i det också.

Punkteringen hade åtminstone den fördelen att man fick pusta ut en aning. Det var kantvind i stort sett hela vägen ner till Strängnäs och när man har så många starka åkare med så blir farten därefter. Långa sträckor gick det i 40-45 km/h och det slet hårt på mig.

Kyrktornet i Strängnäs blev en välkommen syn för mig. Rullsnittet hit var 35 km/h så då kan man begripa att det gick undan.



Efter Strängnäs skulle vi sänka en aning. Till Valla strax före Katrineholm hade vi sänkt farten med 0,5 km/h i snitt... Det räckte dock för att jag skulle hänga med men jag kom på mig själv med att sitta och längta efter motvinden upp mot Lindesberg så farten skulle gå ner lite till.

På väg mot Lindesberg blev det en hel del kantvind också. Trafiken var dock inte så tät så det gick bra att göra snygga vingar för att spara på krafterna.

Vi tog en liten tur in i Arboga också. Här kunde vi dock inte komma överens om var vi skulle fika så det fick bli ett snabbstopp vid Lidl och körning upp till Lindesberg innan vi fick något kaffe.

Från Lindesberg och hem hade vi härlig medvind. Själv var jag som pånyttfödd efter kaffe, bulle och chokladbit och benen svarade helt plötsligt. Vi gasade på rejält och Börje hann knappt ner till klubblokalen innan vi dök upp. Vi kom in på 59,55 h vilket är bra kört med två övernattningar.

Snittet dag tre blev strax över 33 km/h på ca 33 mil.

Klart man blir sömnig efter en 100-milare. Hunden blev trött bara av att lyssna på när husse berättade...

Bara att summera ännu ett underbart randonnélopp. Tack till alla som var med - det här är cykling när den är som bäst! Eller som Johan skrev på sin blogg dagarna innan Vätternrundan om PBP och randonnécykling.

Nu blir det vila och läkning av vissa kroppsdelar innan jag sätter mig på cykeln igen om en knapp vecka!