Hur kan man må så bra efter en 40-milare?

Igår lördag var det dags för sista långturen innan PBP. Linköpings 40-milare stod på programmet. Start kl 5.00 från CK Hymers klubblokal kan få även den mest morgonpigge att dra öronen åt sig. När regnet dessutom stod som spö i backen kändes det extra motigt.

Vi drog dock iväg mot Åtvidaberg och efter bara ett par mil slutade regnet. Vägarna som Kalle och Henrik hittat var underbart cykelvänliga och vi såg inte till en bil på flera mil ibland. 

Vi var sex stycken som körde och vi höll snygga tvåpar större delen av vägen.

Första riktiga stoppet blev i Vimmerby efter ca 12 mil. Där höll man hårt på 60 cm - regeln...

Vi fick i oss kaffe, macka, bullar och jag tror någon munk slank ner också...

Lasses bakhjul hade låtit som en speldosa hela vägen från Linköping så han passade på att försöka tysta det med lite olja.

Efter Vimmerby drog vi norrut igen mot Kisa. Här var det stämpling och tankande i ICA affären. Dessutom mer olja på Lasses bakhjul.

Vi fortsatte mot Malexander - nu med motvind i ansiktet. Man insåg också att det här var en riktigt jobbig 40-milare. Det var upp och ner hela tiden och ingen möjlighet att vila.

Trots det var Kalle glad som vanligt. Själv satt jag och funderade på ett lämpligt straff för att han dragit banan på det här sättet. Kanse ta Jönköpings Län - skylten?

Efter Malexander åkte vi mot Torpön. Här fick vi tillfälle att åka båt eftersom vägen liksom tog slut ett par hundra meter.

Vi hade nu kört 22 mil och magen var tom. Vi fyllde på på restaurangen på Torpön och drog sedan vidare.

Innan Tranås dök den där länsskylten upp. Jag låg i perfekt läge för att dra igång en spurt och ta den men väntade tyvärr för länge. Jag hann aldrig upp Kalle som knep den - välförtjänt måste jag motvilligt tillägga...

Väl i Tranås stannade vi och tog en glass. Lasse passade på att berätta målande om andra Örebrocyklisters strapatser under PBP.

Efter detta drog vi vidare de drygt fyra milen mot Gränna. I början kändes det bra men i en uppförsbacke efter ett par mil brann det i mina lår så till den milda grad att jag aldrig trodde jag skulle kunna återhämta mig. Resan in till Gränna blev tung men efter att ha tankat på med kaffe och bulle kändes det bättre igen.

Nu var det inte så många höjdmeter kvar att klara den här dagen och dessutom hade vi vinden i ryggen från och med nu. Vi var snabbt uppe i Ödeshög och drog vidare mot Omberg. Uppe på Omberg var det fantastiskt vackert med solen som sken från väster. 



Plötsligt knakade det till i min sadelstolpe. Hela stolpen satt löst. En av bultarna hade helt sonika bestämt sig för att gå av. Det kändes så där med tanke på att man hade åtta mil kvar att cykla. Jag försökte plocka en skruv från styrfästet men det funkade inte eftersom delar av skruven i sadelstolpen satt kvar i skruvhålet.

Vi kom dock att tänka på ett talesätt som Rikard E. lärt mig: "Det som inte går att laga med silvertejp är trasigt." Sagt och gjort - Kalle hade svart silvertejp med sig som vi lindade runt sadelstolpen sedan körde vi igen. Det gällde bara att sitta "lätt"...

I Vadstena stannade vi och köpte hamburgare. Alla tog 150 grammare utom jag - jag tog en 90 grammare med tanke på sadelstolpen...

Efter Vadstena hade Henrik sadelproblem som gjorde att vi fick stanna till och skruva fast den. Sedan blev det åka av!

Kalle tog en rejäl förning i 40-45km/h hem över slätten. Vi hade 16 h i sikte och stod därför på rejält. Det var en underbar kväll och det kändes härligt att mosa på rejält trots att man har kört nästan 40 mil. Det fanns fortfarande gott om kraft i benen och det var bara att njuta.



Med två kilometer sa jag till Lasse: "Vilken härlig avslutning på den här cykelturen." Ett par sekunder senare var mitt bakdäck platt som en pannkaka och det var inget annat att göra än att byta slang.

Väl tillbaka i CK Hymers klubblokal blev det dusch och lite fika innan det var tid att dra sig hemåt. Den här dörren fick förbli stängd.

16,15 h tog rundan. Det var en helt ok tid med tanken på att jag hade 412 km och 2 750 höjdmeter på min mätare. Rullsnittet blev 31,5 km/h.

Nu blir det bara lite lugn cykling fram till Frankrike. En hel del vila ska det bli också. En som hade tagit fasta på området vila var den här jycken som jag hittade sovande på en gräsmatta på Torpön.