Beskjuten av ungrare och möte med en holländsk lastbilschaufför...

Efter att ha varit runt i Tyskland, Österrike och Slovenien körde vi vidare mot slutmålet; Pula i norra Kroatien. Här har jag varit tre gånger förut så här känner hittar jag och jag har mina smultronställen.

I år var första gången jag hade cykeln med så nu fick jag också tillfälle att utforska småvägarna på södra Istrien som halvön heter där Pula ligger.

Det är inte alltid så lätt att uttala namnen på alla småbyar...

Med tidigare kännedom av det kroatiska vägnätet föll valet av cykel på min CX. Jag förklädde den dock till racer genom att använda mina egenhändigt byggda hjul med 24 mm Continental GP. Det visade sig vara ett klokt val. Vägarna var i allmänhet rätt ok men på en del av dem lämnade väl beläggningen lite övrigt att önska.

Det är inga våldsamma stigningar men däremot upp och ner hela tiden. Någon femkilometers på 5-6% hittade jag allt också. Dessutom några 10%-are även om de var lite kortare.

Jag använde en vanlig bilkarta för att ta mig fram och det funkade bra även om man var tveksam om vägvalet ibland...

Här och där var det så vackert så man nästan grät.

Det var en hel del andra cyklister ute. Jag träffade bl.a. en norsk skidlärare från Lillehammer som körde MTB i 40 knyck utan att blinka. Dessutom hittade jag den här holländska lastbilschauffören som bland annat körde långtradare på Sverige. Brukade passera Örebro på väg till Fagersta för att lasta.

Han berättade att han varit i Frankrike och cyklat Alpe d'Huez i våras. "Jag klarade tre gånger! Nästa år ska jag tillbaks igen men då ska jag klara fyra!"

En dag när jag var ute och cyklade blev jag beskjuten också. Från baksätet på en ungerskregistrerad bil kom plötsligt strålar från ett par vattenpistoler. Jag träffades av två skott vilket dock kändes ok med tanke på att jag var rätt svettig vid det laget...

Eftersom jag och familjen i övrigt har lite olika intressen så funkade det bra att jag cyklade medans de tog förmiddagens bad- och solpass. Ca 10 mil om dagen blev det över 12 dagar så det är väl godkänt.

Eftermiddagarna ägnade jag åt tvätt. Jag gjorde också det något underliga konstaterandet att diskproppen ännu inte nått Kroatien. Funkade bra med en espressokopp också...

Vädret gick inte direkt att klaga på med 33-34 grader i skuggan och strålande sol. För det mesta var vinden svag men någon dag gick det vågor som var svåra att stå pall för även om jag försökte.

Varmt var det - det var det fler än jag som tyckte...

Sedan var det ju det där med glassen. Världens bästa glasskiosk finns i Pula. Kolla på showen som de här båda bjuder på så får ni se. Man köper garanterat ett par extra glassar bara för att få kolla.

...och så här blev slutresultatet.

Det är svårt att inte vara nöjd när man sitter vid medelhavet och ser solen gå ner medans delfinerna hoppar ett par hundra meter ut i vattnet.

Men allt har ju ett slut och så även semestern. I lördags morse körde vi 230 mil hem. Det gick fint även om vi satt i ett par klassiska bilköer utanför Salzburg och utanför München. Ni vet sådana där som uppstår ur ingenstans och totalt korkar igen motorvägen i ett par mil.

Jaha - bara att börja drömma om nästa års semester alltså!