Varför Gran Canaria?

Den här veckan skulle jag varit på Gran Canaria. Cyklat backar man bara drömmer om. Haft kortärmad tröja och bara, välrakade ben. Det där gick ju åt skogen med en hälseneruptur och hustrun stadigt parkerad i soffan.

Eftersom jag ändå hade tagit semester tänkte jag passa på och cykla lite här hemma istället. Nu är vädret kanske inte lika bra som söderut. +4 grader och spöregn men det var bara att bita ihop. Jag stack ut vid nio-tiden i morse med förhoppningen om att vädret skulle ändra sig. Det gjorde det - det började regna ännu mera.

Efter fem mil var mina fötter bortdomnade. Skoskydden gjorde ingen nytta längre och så fort jag ställde mig upp rann det ur skorna. Handskarna kramade jag ur emellanåt för att få bort överskottsvattnet.

Dessutom blåste det f-n rent ut sagt så man fick eländet i ansiktet hela tiden också.

Det enda som påminde om Kanarieöarna var min nya kanariegula regnjacka. Bra test för den i varje fall!

Till slut tröt enegin så jag tog skydd i en busskur och tryckte i mig en Snickers innan jag körde vidare. Strax efteråt kom jag ifatt en lastbil som svängde. Jag lade i högsta växeln och tryckte på. Jag var tvungen att släppa vid 63 km/h - då var väl kadensen ca 180 skulle jag gissa, Det var så det glödde i vevlagret på min gamla MTB.

Sista biten hem hade jag vinden rakt emot vilket gjorde att jag knappt hade styrfart. Väl hemma skyllde jag naturligtvis allt elände på min fru - bara slita av hälsenan sådär - VA!

Nu har jag letat fram värsta regnstället jag kunde hitta - ÅFF-Gefle på Kopparvallen ikväll - lär bli kallt det också!