Kul och inte lika kul

Igår lördag var det uppstigning halv 5 för rejäl grötfrukost och sedan avfärd mot Örebro!

Det var första randonné-loppet i Örebro för min del den här säsongen. Södra 30-milaren stod på programmet. Väderprognoserna såg inte direkt lysande ut och både Staffan och Lena hade var för sig indikerat rejält snöfall i Närke på fredagskvällen.

Vi var fyra föranmälda men bara tre av oss dök upp till start. Däremot kom Kalle farande så vi blev fyra hur som helst - Staffan, Per-Erik, Kalle och jag.

Kalle och Staffan gick igenom utrustningen innan start.

Det var kring nollan och rejält blöta vägbanor från start. Några droppar kom uppifrån också och gjorde det surt för oss. Snön låg vackert i vägkanterna och just då var det svårt att begripa vad man höll på med...

Efter fem mil i iskall motvind var vi framme vid första stämpeln i Askersund - den fikan blev låååång.

Vi tutade på mot Hjo och nästa stopp. I Hjo efter 14 mil blev det lite korv för att fylla depåerna och för att orka till nästa stopp som var Töreboda.

En bit innan Töreboda mötte vi en ensam cyklist. Det var Tommy som var ute för att möta oss och ge oss lite hejarop på vägen. Han följde med oss sista biten in mot stan.

 I Töreboda finns restaurang Peking som är vårt stamställe. Efter drygt 19 mil sitter det fint med lite kinamat.

Efter en rejäl portion satte vi fart mot Gullspång. Kalle smet åt sig skylten utan strid. Överhuvud taget var det dåligt med skyltspurter. Det blev lite för mycket jobbande för att orka med tokspurtande med så många mil i benen.

Efter att ha stämplat ringde vi Börje och berättade att vi var på väg. Han meddelande att Krister och Lasse var på väg för att möta oss. Per-Erik, som var rätt mör vid det här laget, utbrast "..oh nej..." för han insåg vad det skulle kunna göra för tempot...

Vi mötte snart Krister och Lasse. Alla höll dock igen fint och även om vinden hade vänt till motvind igen så gick det lugnt och fint mot Örebro.

När vi närmade oss insåg vi att det finns flera sätt att färdas på:

Efter 31,5 mil sladdade vi till vid Örebrocyklisternas klubblokal för det sedvanliga fikat. Ganska jobbig dag men kul - mycket kul!

Idag söndag ringde klockan vid kvart i sju. Det kändes väl sådär att kliva upp men eftersom det var söndagscykling med Maif och jag skulle vara gruppledare var det bara att ta tjuren vid hornen.

Klockan 9.00 stod jag på IP efter att ha cyklat de 16 kilometerna in till stan. Werner och jag tog hand om en 27-grupp och Werner ledde som vanligt vägen ur stan medan jag såg till så att alla kom med. Tempot var lågt och jämt i början men vi insåg direkt att det här skulle bli en jobbig dag. Redan efter ett par kilometer var vår grupp lika utdragen som Jularboklubbens dragspel en midsommarafton. Några stycken på tvåpar och sedan en salig röra efter det.

Efter någon halvmil började de första få problem och sedan blev det mycket trasslande för att försöka hålla ihop gruppen. Bara en liten bit på slutet fick vi till något som ändå liknade gruppcykling och då fick vi ändå ropa "håll igen" flera gånger.

Spridningen i gruppen blev på tok för stor med några som gott och väl klarade 27 km/h i snittfart och några som inte klarade mer än 25 km/h. Det gjorde att det blev mycket fartskillnader beroende på vem som var framme och drog. Vi tappade ständigt folk och det blev jobbigt för oss som gruppledare men även för den del av gruppen som var starkare och ständigt fick vänta. En riktigt usel runda faktiskt.

Det var inte kul - inte kul alls!