Ömma fötter och en kanelbulle i Väderstad

I onsdags kväll skulle jag följa med min fru och dotter på ett Core-pass nere i Borensberg. Det blir bra tänkte jag - då kan jag springa hem.

Core-passet blev inställt så istället drog jag lite i styrketräningsmaskinerna innan jag stack iväg på 11 km löpning. Hustrun och dottern skulle hålla på ett tag till.

Med tre kilometer hem mötte jag en bil. Jag höll åt sidan, trampade i ett hål i vägkanten och gjorde en vacker dykning på asfalten. Slog mig rejält blodig på höger hand och knä och förstörde bästa löpartightsen. Dessutom trampade jag snett som aldrig förr.

Att springa hem var inte att tänka på så jag började stappla längs med vägkanten. Snart kommer ju hustrun med bilen så det blir väl ingen lång promenad...

Efter att ha haltat ett par hundra meter blåste hustrun förbi - utan att stanna. Jag haltade vidare hem nu även lite sur...

Foten var svullen som en julgris och blodet rann längs med högerbenet. Så här ser vänstern ut ett par dagar senare. Som ni kan se har den fått en vacker blågul färg från tårna till hälen! Svullnaden är dock på väg ner.

Trots allt känns det bättre när jag rör på den och jag har inte särskilt ont. Cykla går alldeles utmärkt så idag stack jag iväg en sväng på eftermiddagen.

Någonstans mellan Västra Harg och Strålsnäs hörde jag ett brak i skogen till vänster om mig. Jag tittade till och så ett stort älgarsle försvinna mellan träden. Tur att han inte var på vägen.

Jag tog vägen förbi Väderstad och till min stora glädje var Centralkonditoriet öppet. Jag har sagt det förr - det måste testas om du har vägarna förbi!

Efter Väderstad blev det bättre vindar och farten steg. På ett ställe gick det över 50 knyck i medvinden - underbart!

Mötte många cyklister idag också, bl.a. Fredrik som var ute och rastade sin Trek. Stark såg han ut också!

Väl hemma blev det badkaret. Jag tog tillfället i akt och avlägsnade kroppsbehåringen söder om kalsongnivå - är det vår så är det!

Nya tag imorgon - Roxen runt på programmet!