Kalle hade bjudit in och skrivit i inbjudan:
"farten kommer säkerligen variera men ingen är för långsam...."
Det där var naturligtvis inte riktigt sant - det visades sig nämligen tämligen omgående att jag var något för långsam, Speciellt när det blev skogspartier. Efter att ha fart runt som en trasa mellan stenar och rötter en stund gled jag naturligtvis omkull och slog på ändan. Inga större blessyrer dock så det var bara att resa sig och köra vidare.
Med på den här övningen var ett rätt stort gäng vana och duktiga MTB-åkare så undan gick det förstås. De där ungrackarna verkar ha närmast obegränsad ork...
Leran sprutade runt hjulen och bilderna i kameran blev lätt geggiga eftersom det kom så mycket lera på linsen.
Ibland var det grusväg - ibland var det varken grus eller väg...
På slutet gick det tungt för rätt många av oss:
Väl hemma igen var jag både trött och smutsig. Fick klä av mig i garaget innan jag fick komma in...
När jag väl kom in satt hunden och beundrade sin julklapp - ibland vet man liksom inte var man ska börja...
Nu blir det vila - på't igen imorrn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar