Ja idag passade väl Bob Dylans gamla låt osedvanligt bra. Stormen Dagmar drog in över slätten och i natt fanns det stunder då jag trodde taket skulle lyfta här hemma. Då verkar det ju alldeles normalt att ge sig ut och cykla en sväng.
Vinden hade mojnat något när jag mötte upp Urban vid 10-tiden för att köra vidare mot Skänninge-hållet.
Det var väl inte lättaste starten jag varit med om i tokmotvinden men det funkade. En bit efter Vallerstad fick Urban punka vilket gav mig ett litet tillfälle att pusta ut.
Jaha - den där var ju snart lagad och så bar det av igen. När vi svängde ut på stora vägen mellan Skäninge och Mantorp fick vi rak medvind istället. Då gick farten upp till bortåt 40 km/h - sjunger fint i dubbdäcken då!
Vi fortsatte på småvägarna över slätten och pratade om allt möjligt. Vi konstaterade att det kändes mera som en dag i mars än slutet av december.
När Urban och jag delade på oss kom en traktor i full fart och jag tänkte hänga på och få lite hjälp hem. Efter en 500-metersspurt konstaterade jag att jag inte tagit en meter på honom och lade ner.
Väl hemma summerade jag drygt 61 km och det får vara fullt godkänt i blåsten och med tanke på gårdagens MTB-körning.
Nu får det bli lite cykelvård - slarvade lite igår nämligen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar