Redan från början var jag klar över att det här skulle bli ett lopp på mina villkor och att jag inte skulle lockas med i ett tempo som inte var mitt eget. Långa cykelpass varje dag - men också ordentliga pauser för att sova och reparera kropp och knopp.
Med viss förväntan steg jag på tåget i Linköping söndagen efter midsommar. Tåget upp till Riksgränsen var fyllt med fjällvandrare men också ett antal cykelväskor.
Jag delade kupé med tre duktiga cyklister från Stockholm och det diskuterades om möjligheten att köra under 100 timmar eller kanske t.o.m. fyra dygn.
Att Sverige är långt fick jag klart för mig redan på tåget. Det tog över 21 timmar att åka från Linköping och upp till Riksgränsen.
Väl uppe i Riksgränsen hittade jag hotellet jag var inbokad på.
Längst upp i norr hade björkarna precis slagit ut. Det lån snö i dikeskanterna och det fanns fortfarande is i Torne Träsk.
På kvällen innan start var det pastabuffé och information. Ingenting speciellt skulle störa utom möjligen ett litet vägbygge nere i Härjedalen/Dalarna. Mycket cykelsnack blev det den kvällen och det var med lite pirr i magen man gick och lade sig,
Riksgränsen - Jokkmokk
Tisdag 26/6 Klockan 8.00 gick starten för Sverigetempot 2012. 46 deltagare på startlinjen. Flera mycket erfarna randonneurer men också ett gäng nybörjare. I den här typen av lopp gäller det att inte förivra sig och därför är erfarenhet värt mycket.
En lätt medvind gjorde också att tempot gick upp direkt. För mig var det aldrig aktuellt att följa med tätklungan. Jag ville hitta min egen fart och om det innebar ensamåkning så var det ok för mig. Efter några kilometer kom jag dock ifatt Sarbast som släppt snabbgruppen och vi slog följe mot Kiruna i mera lagom tempo.
Efter några mil dök det mäktiga Torne Träsk upp vid sidan av vägen. Det är väl inte direkt någon badsjö men fantastiskt vackert att titta på.
En räv stod på vägen och betraktade oss och med en sol som sakta tittade fram mellan molnen kändes det lätt att cykla. Redan strax efter tolv var vi i Kiruna och redo för lunch.
Efter maten tutade vi på mot Gällivare och sedan vidare mot Jokkmokk. Vägarna var raka, långa och ganska händelsefattiga. Vägen mot Gällivare var dock rätt trafikerad och jag kan bara konstatera att i Norrland finnns det nog dåligt med trafikpoliser - det kördes ruskigt fort. Det är för mig helt obegripligt eftersom det helt plötsligt kan se ut så här efter vägen.
Väl i Jokkmokk efter 35 mil första dagen hade vi kört ifatt Kari som dock tänkte fortsätta efter att ha ätit korv med mos på Statoil. Kari körde på sin tempohoj och hade minimalt med packning, typ en vindväst...
Vi hittade nattlogi på Gästis. Där hade Kungen och Siliva varit före oss så det fick väl duga (ägaren hade satt upp fotografier överallt!)
Jokkmokk - Storuman
Min ursprungstanke var att åka genom första natten men den ändrade jag alltså. Det var jag glad för dagen därpå när vi startade med en av många backar mot Arvidsjaur. Det är femton mil mellan Jokkmokk och Arvidsjaur och finns det fler än två hus så är det bra. Bara skog och vägar som går upp och ner hela tiden (mest upp).
Inte ens en kopp förmiddagskaffe kunde man få eftersom hela Kitajaur var stängt.
Affären i Moskosel var också stängd - men öppen. Man fick ringa på en liten klocka så kom ägaren så småningom och öppnade upp. Affären var nästan tömd på varor och det fick sin förklaring när jag frågade hur många som bodde där. Ca 200 st nu men för bara några år sedan var man 400 st. Alla unga flyttade så fort man kunde så medelåldern var över 70 år.
Sarbast och jag passade också på att passera polcirkeln när vi ändå hade vägarna förbi...
Väl i Arvidsjaur blev det lite lunch och sedan blev det mer skog, ännu mer skog och ytterligare lite skog. Det känns som hela inre Norrland faktist bara är dåligt växande barrskog, myggfabriker och uppförsbackar.
Sorsele passerades och på väg mot Storuman konstaterade vi att vägunderhållet var, tja bristfälligt. Vägen var delvis uppriven, beläggningen i övrigt dålig och massor med kratrar i vägen som man fick väja för. Någonstans här bröt också min GPS Sverigetempot. Den tappade helt sonika hela spåret med färdvägen så jag fick övergå till manuella noter istället.
I Storuman efter ca 30 mil stängde vi butiken för dagen - bokade in oss på hotell Toppen och kollade på fotboll istället för att cykla.
Storuman - Östersund
Start klockan sju för vidare färd söderut. Vi hann inte mer än någon mil förrän vi blev stoppade av polisen. En lastbil med explosiv gas hade vält och man höll på med ett komplicerat bärgningsarbete och kunde inte släppa förbi oss. Valet var att vänta 45 minuter eller ta en flera mil lång grusväg istället. Vi fick sitta i polisbilen för att hålla värmen och vi hade riktigt trevligt.
Arbetet med bärgningen drog dock ut på tiden och efter någon timma kunde vi fortfarande inte komma förbi. Då dök det upp ytterligare en polis och tillsammans knäckte de den briljanta idén att vi kunde ta banvallen förbi olycksplatsen för att sedan smita upp på vägen igen längre fram. Sagt och gjort - en och en halv kilometer på inlandsbanan i cykeldojor funkar det också.
Ett par timmar försenade körde vi på mot Vilhelmina och sedan mot lunch i Dorotea - porten till Lappland. Jag måste erkänna att det kändes rätt skönt att vara på väg söderut mot lite mer bebodda trakter.
Efter en lång eftermiddag försökte vi få tag i lite att äta i Häggenås. Det gick inget vidare. Vi var där tio minuter innan macken stängde officiellt men då var det redan låst och mörkt.
Vi körde istället på till Lit där vi hittade en pizzeria med en trevlig ägare och uppenbarligen en stamkund.
Efter lite fotbollstittande (Italien-Tyskland) och lite snack om allt möjligt körde vi¨på mot Östersund. Det är inte riktigt halvvägs men det kändes lite grann som en mittlinje att passera. Efter stämplingen åkte vi till ett hotell och knoppade in nöjda med 30 mil dag tre.
Östersund - Lillhärdal
Ut på vägen igen och vidare söderut mot Åsarna. Nu blåste det en förfärlig motvind och även om solen sken så sög det musten ur kroppen. När sedan backarna upp mot Klövsjö och Vemdalsskalet dök upp kunde det knappast bli värre. Sarbast var rejält slutkörd och ville ta sitt eget tempo så därför delade vi på oss innan Klövsjö.
Nere i Vemdalen började sedan ett ihärdigt regn falla och det var inte direkt jubel med sex mil kvar till Sveg.
Jag torkade upp tillfälligt men på väg till Lillhärdal började det igen. När jag kom fram dit avbröt jag för dagen efter ca 25 mil. Efter att ha duschat och beställt lite att äta dök Sarbast, Wolfgang från Tyskland och Christian från Göteborg upp. Wolfgang och Christian beslutade sig för att sova över medan Sarbast tänkte fortsätta. Eftersom han frös så att han skakade och eftersom det fanns en extra säng i mitt rum övertalade jag honom att stanna. Han gick in och lade sig och somnade innan han nått kudden.
Lillhärdal - Lesjöfors
Start vid sju morgonen efter och ut på den här övningens värsta avsnitt. Åtta mil med rutten väg varav 18 kilometer vägbygge.
Vägbygget innebar en provkarta på alla sorters sten och grus som Sverige kan uppbringa. Efter lång och brant utförsbacke var det t.ex. en förrädisk grusgrop där jag höll på att gå omkull.
Här kom den här resans första och andra punktering. Otroligt att jag inte fick flera med tanke på vägen. Jag försökte stå upp så mycket som möjligt för att minska belastningen på bakhjulet och natuligtvis kryssade jag så gott jag kunde mellan groparna.
Cykelhandlaren i Älvdalen fick sälja ett par nya slangar och även låna ut sin cykelpump.
Sarbast tog sitt eget tempo ner genom Dalarna och jag körde på. Framåt eftermiddagen passerade jag Vansbro. För er som ska simma i helgen så kan jag meddela att det var 16 grader i älven.
I Lesjöfors hade jag kört ca 26 mil så där fick det bli rast och vila. Efter ett par timmar dök Sarbast och Wolfgang upp också och så småningom även Marie.
Lesjöfors - Falköping
Omstart strax efter sju som vanligt och ner genom Värmland mot Karlskoga som blev dagens första stopp. Här började regnet igen och nu var det sju mil med riktigt ösregn. Jag hade dock en hel del att se fram emot så jag körde på.
I Gullspång hittade jag min fru som kom med lite fräscha kläder. Reglementet tillåter support inom en km från stämpelplatsen och jag måste säga att det var efterlängtat att få byta.
Efter Gullspång blev det kända vägar. Här har jag kört flera av Örebros randonnélopp så här kände jag igen mig. Så småningom kom jag ner till Skövde för dagens sista stämpling. Här höll jag på att bli överkörd av en totalt hänsynslös bilist i en rondell. Jag blev så förbannad att jag stämplade och körde vidare till Falköping för att slippa se Skövde mer.
Jag cyklade på som en tok för att hinna fram innan EM-finalen började bara för att konstatera att TV4 var trasigt på motellet jag bodde på....
Ca 26 mil blev dagens övning.
Falköping - Laholm
Dags att köra strax efter sju på morgonen även denna dag. Frukosten intogs tillsammans med Wolfgang från Stuttgart. Han hade ett annat sätt att cykla än Sarbast och jag. Normalt startade han vid fyra på morgonen och cyklade sakta och gjorde många pauser under dagen. Vi körde i regel om honom någon gång mellan två och tre på eftermiddagen bara för att bli upphunna igen på kvällen ett par timmar efter att vi nått dagens slutmål.
Dagen började annars med en rejäl motvind över slätten ner mot Ulricehamn. Jag var riktigt glad att jag kört till Falköping kvällen innan annars hade jag haft ytterligare tre mil i motvinden.
Strax efter Ulricehamn blev vi omkörda av en bil med tre cyklar på taket. Det var Johan och hans grabbar som kom för att ge oss lite extra hurrarop. Jättekul att få lite uppmuntran på vägen.
Han tog också denna bild av mig. Eftersom jag sett att någon har kommeterat stilen på kläderna så meddelar jag härmed att efter 170 mil så känns det inte så viktigt med stilen längre... :)
Dagens mål var Laholm efter ca 23 mil. Med 18 mil kvar hade jag säkert kunna köra på och vara i mål fram på morgonen. Det kändes dock bättre att ta en natt extra vila för att kunna njuta av Skåne hela dagen efter och komma fram pigg och fräsch på eftermiddagen istället.
Laholm - Smygehyk
Dagen började med en otäck körning längs med riksväg 24 innan vi svängde av för att ta oss an Hallandsåsen. Även om vi inte tog värsta backen över åsen så var den tillräcklig för att kännas rejält i benen.
Dagen kändes som en enda lång defilering och vi njöt så mycket vi kunde av Skåne. Vi passerade Trolleholms slott och Trollenäs slott.
Över slätten ner mot Sveriges sydspets gick det lätt och fint och 15.45 skar vi mållinjen vid vandrarhemmet i Smygehuk.
Slutsats
Kroppen höll förvånansvärt bra för det här långloppet. Ett högerknä som bråkade (gammal fotbollsskada) och lite domningar i tårna - annars kände jag mig riktigt bra. Det bidrog säkert att jag tog det ganska lugnt och det gjorde att det var njutbart att cykla. Ont i ändan förstås men inte värre än att det funkade att cykla varje dag.
Expressens löpsedel gjorde mig dock lite orolig eftersom jag uppvisade alla symptom.
Cykeln fungerade toppenbra och jag är överraskad över att det inte var något som helst strul (mer än GPS:n).
35% av deltagarna bröt loppet och den övervägande orsaken verkar vara att kroppen sa ifrån och jag är glad att jag inte var en av dem.
Ska jag göra det igen? Vet inte - nu känner jag att det räcker med ultradistanscykling för i år i varje fall. Ska njuta av söndagspassen med klubben och pendlingen istället.
