Sckräckfilmer och dimma

Den här helgen har gått i dimmans tecken. Ja, jag menar regn och dimma och ingenting annat. Den började lite mystiskt med följande samling i trädet utanför hos oss...

Kom att tänka på "Fåglarna" från 1963 av Alfred Hitchcock. Dessbättre anföll de inte utan flög vidare efter ett tag.

Det är inte alltid man känner för att ge sig ut och träna och precis så kände jag mig idag. Då gäller det att plocka fram den där envisheten som man trots allt har. När man väl sitter där på cykeln så kan två saker hända:

1/ Det går precis så illa som man kände sig innan man gav sig ut.
2/ Helt plötsligt lossnar det och det blir en riktig kanonrunda!

Idag blev det alternativ två för min del. Jag hade en härlig tur i regnet med bland annat en vacker solnedgång över Skänninge.

Det blev till och med någon mil extra mot vad jag planerat innan jag var hemma.

Jag börjar nu närma mig 1 400 mil på vägen sedan 1 januari och det är kanske inte så konstigt att det tar emot ibland. Skönt då när det blir en överraskande bra runda!

Fler vilodagar

Det där med vilodagar verkar ha blivit någon slags vana. Efter att ha varit i Stockholm ett par dagar drog hustrun och jag iväg på nästa konsert - den här gången i Malmö. Redan i april hade vi bokat biljetter till Roxette nämligen...

När jag bokade frågade jag döttrarna om de ville följa med. Båda två stirrade på mig som om jag var en utomjording och sa unisont: "Åka och titta på dom där GAMLA - aldrig!"

Ja, Per och Marie är väl kanske inga ungdomar längre. Musikerna som var med var med redan på 80-talet och det var grått skägg och tunt med hår på huvudet på sina håll. Jag roade mig med att titta runt på publiken och konstaterade att; ja, de var nog med för 25 år sedan också. Till sist var det väl bara att konstatera att åren kanske inte gått spårlöst förbi på mig heller...

Musiken var det dock inget fel på och Roxette motsvarade de högt ställda förväntningarna!

Eftersom vi var i Malmö passade vi på att göra så där som så många svenskar gör men så få vill erkänna. Vi åkte över bron och vidare ner till Tyskland där vi spenderade ca 1,5 timma... Då hade vi köpt en årsförbrukning till en bråkdel av priset här hemma. Sedan vände vi och åkte hem igen - sinnesförvirrat egentligen.

Efter att ha ägnat söndagsförmiddagen åt städning drog jag på cykelkläderna fram på eftermiddagen. Resten av familjen var parkerad framför Idol-reprisen. Tur att inte min familj funkar som Idol - då vore jag nog utröstad för länge sedan...

Det var en härlig eftermiddag och jag kryssade mig fram på småvägar över slätten. Mest asfalt men även lite grus här och där. Det hann till och med bli mörkt innan jag kom hem - tur att jag har bra lyse på cykeln!

Det blir ju inte direkt ljusare av att jag har rökfärgade glasögon på mig - idiot....

Jag konstaterade också att kalenden med 2012 år breveter ligger ute på randonneurs.se
Nu blir det till att planera nästa års säsong! Ser ut att kunna bli en del cykling då också faktiskt...

Flickor från Barbados och gamla båtar

Det här är visserligen en träningsblogg men ibland måste man ta vilodagar också. Igår morse packade de flesta i familjen bilen och drog till Stockholm för lite shopping och annat.

Vi hann med ett besök på Bianchi Café förstås.

På kvällen drog vi iväg till Globen för att spana in Rihanna. Hon hade ställt in i Malmö dagen innan så vi var inte riktigt säkra på att det skulle bli av - men det blev det! Vi hade inte direkt varit först i kön för att få biljetter så vi fick vara nöjda med de platser vi fått tag i uppe vid taket eftersom det var utsålt.

Hmm, någonstans där nere är hon... Konserten var bra även om jag personligen tyckte att hon kunde lämnat sin gitarrist hemma...

På hotellet där vi bodde pågick det uppenbarligen en konferens som var starkt manligt inriktad...

Medan hustrun och äldsta dottern shoppade vidare gick jag och yngsta dottern på Vasamuséet. Ingen av oss hade varit där tidigare men det överraskade positivt. Vilket misslyckande egentligen - massor av jobb för att bygga båten och så har den bara seglat 1 500 meter...

Efter ett par dagar i huvudstaden satte vi oss i bilen och tog oss genom Stockholm i rusningstrafik - en upplevelse bara det.

Väl hemma bytte jag om och sprang i spåret i en dryg halvtimme. Såg inte en människa på hela tiden. Snacka om kontraster...